Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för januari 2014

torsdag 16 januari

Dags att börja ladda för SM 2014!

Nu börjar Daisy och jag förbereda oss för SM i agility i Sollefteå i juni i år. Så här går det till:

 

1/ Daisys fysiska form, både uthållighet och förmåga till snabba urladdningar, behöver vässas. Dessutom väger hon något kilo för mycket nu. Till den dagliga promenadmotionen lägger jag nu balans-/styrketräning två gånger i veckan, extralång skogspromenad en gång i veckan, uppletande i besvärlig terräng en till två gånger i veckan och intervallträning (budföring, backträning eller liknande) en gång i veckan. När snön går bort ska vi springa på asfalt ett par gånger i veckan för spänstens skull. När underlaget blir bättre ska vi också köra hoppstyrketräning på ett par hinder emellanåt. Jag ska föra dagbok över träningen så att jag verkligen genomför den som tänkt.

 

2/ Min egen fysiska form behöver vässas. Det går till så att jag minst två gånger i veckan lägger till träning som går utanför min vanliga bekvämlighetszon (som innebär 4,2-kilometersjoggningar ungefär varannan dag och styrketräning på maskiner eller i grupp ett par gånger i veckan). Jag har börjat testa crosstrainer, lade ihop ett crossfitpass och ett steppass i går, springer längre vissa pass och ska också köra intervallträning och backträning. Kan väl föra in det i samma journal som Daisys träning helt enkelt.

 

3/ Agilitymässigt kör vi banor så ofta som vi får tillfälle, minst en gång i veckan, samt kortare och längre kombinationer vid ytterligare ett eller ett par tillfällen i veckan. Vi har ju tävlat en hel del också fast det är vinter och det är ju också träning. Jag ska köra ett specialprojekt med att förbättra hennes A-hinder samt på säkerhet med att ta balansen när det ligger en tunnel under uppfarten. Målrakor med godisskål ska vi också lägga in regelbundet.

 

4/ Fartlekar utan hinder.

 

5/ Jag letar också efter något motiverande sätt att träna mentalt. Har inte hittar rätt ännu, men känner att det är viktigt för mitt självförtroende är väldigt lätt att rubba och jag vet att jag kan träna mig till ett bättre läge om jag bara anstränger mig.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 13 januari

Hundåret 2013

Vissa år har jag haft väldigt mycket tur och flyt i min älskade hobby; att träna och tävla med mina hundar. 2013 var dock inte ett sådant år. Framför allt var det året då vi tvingades ta farväl av vår trogna kompis Sonic eftersom hans cancersjukdom gjorde att det blev för många dåliga stunder för honom och allt färre bra. Det har gått nästan ett år sedan den förfärliga och ändå fina lördagen i februari när vi åkte till djursjukhuset med honom för sista gången. Vi var med honom allihop (utom Hero och Daisy) och han käkade godis och verkade trygg in i det sista. Jag saknar honom fortfarande så oerhört.

Tävlingslydnad med förhinder

En vecka senare debuterade jag i lydnadsklass 3 med Hero och det borde jag inte ha gjort. Jag var inte i tillräcklig balans för att i tid reagera på hans stora intresse för en av tikarna i gruppen och avstå från gruppmomenten utan han gick upp och försökte flirta under sittandet. Vi blev förstås anmälda för störande beteende under gruppmoment och jag har inte tävlat någon mer lydnad under 2013, men tränat på i lite lagom takt och lagt mycket fokus på gruppmoment. Jag har också gått en bra tävlingslydnadskurs med honom under hösten. Jag tycker lydnaden går bra nu, men har ändå en liten klump i magen inför att våga mig på ett nytt tävlingsförsök.

Försämrade träningsmöjligheter

En annan motgång var att "min" fårgrupp inte kunde fortsätta och att jag därmed inte längre har egna träningsfår utan måste förlita mig på kontakter och drive-in-vallning. 

 

Till avdelningen försämrade träningsmöjligheter hör också att jag förlorade min regelbundna banträning i agilityträningsgrupp på Stockholmsavdelningen eftersom jag inte klarade att vara kvar när en annan gruppmedlem som jag känner lojalitet mot uteslöts på ett i mina ögon orättfärdigt sätt. 

Skador och sjukdomar

Ytterligare tråkigheter var att Hero fick en rejäl kloskada vid en agilitytävling i mars och fick ha träningsvila i två månader. Även lilla Daisy råkade illa ut med en kraftig lunginflammation samt en juvertumör som opererades bort och lyckligtvis var godartad.

Rallylydnad – titel men inget SM-kval

Daisy var duktig och tog sitt diplom i mästarklass i rally, men min förhoppning om att SM-kvala sprack dels på grund av hennes lunginflammation och dels på en trist händelse i juli. Jag ville ta sista chansen att SM-kvala och åkte med en löpande Daisy från Gotland till en tävling med dubbla klasser på fastlandet. När vi skulle lämna honnörsrutan efter avslutat program gjorde hon ett dumt utfall mot en lagottotik. Ingen blev biten eller så, men det blev en anmälan för oacceptabelt beteende och sedermera en uppmaning från SKK till mig att se till att inget liknande händer igen. Jag miste lusten att tävla rally eftersom jag upplever att honnörsrutan ofta läggs på ett väldigt riskabelt sätt och att jag i den situationen tyvärr inte är hundra procent säker på att Daisy inte kan få för sig att tillrättavisa någon hund  på liknande sätt igen. Inte värt risken.

Och nu de bra sakerna!

Under 2013 fick jag alltså rikliga tillfällen att träna på att lära mig av motgångar, men inte knäckas av dem. Och faktum är att det HAR varit ett väldigt utvecklande år med båda hundarna, för det har hänt många bra saker också. I vallningen har Hero och jag gått framåt en hel del, inte minst tack vare att jag fick kontakt med instruktör Anita som guidar oss med en enorm kunskap och med tålamod, entusiasm och humor. På senare tid har jag också fått värdefull hjälp av instruktör Monika. Jag hoppas och tror att vi ska kunna tävla VP 2014.

 

Min påtvingade sorti från träningsgruppen på Stockholmsavdelningen motiverade mig att söka kontakt med andra klubbar och jag hittade nya fina träningsmöjligheter på solna Sundbybergs BK och Norsborgs lokala kennelklubb. Hero tog tre pinnar (med vinster) i klass 2 under året och går bara bättre och bättre. Han är häftig att köra och snart, snart börjar vi bli samkörda.

 

Rutinerade Daisy lyckades komma tia på Agility-SM i Varberg efter att ha haft träningsvila nästan hela tiden fram till dess på grund av lunginflammationen och har kvalat till SM 2014.

 

Jag ser med hunger och förväntan fram emot agilityåret 2014 med mina båda duktiga hundar. Och mot allt annat spännande som jag hoppas att vi ska göra tillsammans.

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng