Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för juni 2012

fredag 22 juni

Sommarens tävlingsprogram

30 juni-1juli: Kanonsabotören (agility) med Daisy och Hero

9 juli: Lydnadsklass 2 med Hero på Södra Gotlands BK

11 juli: Lydnadsklass 2 med Hero på Norra Gotlands BK

24 juli: Agility (kvällstävling) med Daisy i Knivsta

29 juli: Rallylydnad, fortsättning, med Daisy i Norrtälje

4-5 augusti: Agility med Daisy och Hero i Oskarshamn

11 augusti: Rallylydnad, fortsättning, med Daisy hos Apollogruppen

18-19 augusti: Agility med Daisy och Hero i Kungsbacka

 

Glad

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 9 juni

Var kan man köpa lite självförtroende?

Känner mig rätt nedslagen efter fredagens och lördagens agilitytävlande i Knivsta. Det vill sig tamigsjutton bara inte! Trots att jag tycker att både jag och Daisy för det mesta gör ett riktigt bra jobb nu så känns det så svårt med agility plötsligt och det händer hela tiden saker som gör att vi inte får några resultat.

 

Den svåraste typen (för oss i alla fall) av slalomingångar - de där man kommer löpande på en raksträcka rakt mot slalomingången på slalomets högra sida - kan hon plötsligt inte alls. Det förstörde två av tävlingens fyra lopp. I ett av de andra tjuvstartade Daisy och i ett fjärde var jag lite, lite för långt bak för att kunna visa henne ordentligt till baksidan av ett hinder precis före mål.

 

Tjuvstarterna och slalomproblemet är väl det som borde oroa mest, Men det är inte så konkret jag tänker/känner. Istället känner jag mig bara allmänt "kass" och undrar vad som ska gå snett nästa gång.

 

Såklart är det SMet om en knapp vecka som ställer allt på sin spets. Nu vill man ju vara i toppform. Måste verkligen ta ett möte med mig själv och komma fram till hur jag ska kunna hantera sitautionen mentalt på bästa sätt. Men det får bli imorgon. Idag tänker jag tröstäta smågodis och glömma att det finns agility.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 3 juni

Tunnelseende

Igår hade SAgK KM i iskyla, blåst och hällregn på en ny konstgräsplan vid Bromma Blocks. Roliga banor, men förhållandena tog ut sin rätt. Det var inte den vackraste agilityn man sett som presterades på detta KM, det var vi tävlande rörande överens om.

Själv ställde jag upp med både Hero och Daisy. Tack vare att Daisy är en rutinerad hund lyckades hennes ofokuserade matte inte störa ut henne helt utan vi tog oss runt en av de två banorna med fem fel, vilket räckte till KM-titeln i medium.

Hero var otroligt uppjagad av den konstiga miljön vid den stora parkeringen framför köpcentrat och var helt omöjlig att lämna i starten och helt tunnelfixerad. Det som ändå var roligt var att jag såg att han tagit till sig våran hoppfokuserade träning på sistone och verkligen försökte hoppa ordentligt trots att han var stressad. Vi kom inte runt en enda klass, inte ens den lätta hoppklassen.

Det gjorde vi inte idag heller, på klass 1-tävlingen i Häverö i Roslagen dit jag åkte imorse med alla tre hundarna som ressällskap. Två agilitylopp och en hoppklass var det och det gick vä'l något bättre än igår i den lite lugnare miljön, men både glädjeämnet och problemen var desamma. Glädjeämne: Han hoppar bättre. En enda rivning hade vi idag. Det var på ett hopp mellan två tunnlar och det syntes tydligt att han inte samlade ihop sig till ett riktigt hopp. Kanske han faktiskt inte kunde bedöma avståndet riktigt, har märkt förut att han tycker det är extra svårt efter tunnlar och vad ska det då inte vara mellan två tunnlar? När han inte hoppar ordentligt syns det direkt för då är ryggen böjd åt "fel" håll i landningen och bommen rasar obönhörligt till marken, oavsett hinderhöjd. Men huvudintrycket var att han hoppar bättre nu igen så träningen där jag går in för att han ska samla ihop sig inför hoppen verkar ge resultat. Jag har blandat övningar med bara ett eller två hopphinder som tas utan ansats och/eller från olika vinklar med kombinationer där hopp ingår tillsammans med andra hinder och där jag bryter direkt och tar om ifall han slutar hoppa ordentligt.

Det stora problemet i Heros agility just nu är att han blir så upphetsad av tunnlarna. Det bidrar dels till svårigheterna att få honom att vara stilla i starten eftersom han går in i ett vallningsbeteende och smyger framåt oavsett om han sitter, ligger eller står. Och dels gör det att han inte är helt följsam till handlingen utan försöker sticka iväg till tunnlar när han hittar linjer som går mot en tunnel.

Lyckligtvis har vi ingen mer tävling förrän Kanonsabotören i slutet av juni så nu har vi en månad på oss att träna för att minska detta problem. Jag har gjort en plan med olika, ganska små övningar där jag ska försöka öka värdet för att följa min handling istället för att sticka iväg till tunnlar på egen hand. Det är mest övningar av typen "vilken av alla tunnlar ska jag ta?". Dvs att jag ska pröva att använda tunnlar som belöning för att han låter bli tunnlar. Dessutom ska jag fokusera på mycket kampbelöningar i tråcklingar och framförbyten.

Jag inser att risken är att han blir ännu mer kär i tunnlar av denna träning, men jag tänker ändå ge mig på detta och utvärdera på Kanonsabotören.

Jag hoppas att kunna förändra hans tänk ungefär som det förändrats i vallningen. Där slutade han ju försöka vara dum med fåren när han fick klart för sig att det fanns ett rätt sätt att ta kontroll över dem i samarbete med mig. Det fick honom att slappna av och koncentrera sig mer på vad jag vill. Kanske kan jag få honom att tycka det är spännande att ta just de tunnlar jag vill att han ska ta och se det som en uppgift värd att fokusera på istället för att vänta på chansen att ta tunnlar på egen hand? Skulle det påverka hans känsla för agilityn så tror jag det skulle gå lätt att lösa startproblemet också. Det är framför allt känslan som behöver ändras.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng