Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för maj 2012

onsdag 16 maj

Nya mål

Inser att jag redan uppfyllt mina årsmål för vallningsträningen - bättre träningsmöjligheter och att kunna känna mig trygg i hagen tillsammans med Hero. Så då får jag ta och formulera nya mål. Det får fortfarande bli tränings- och uppgiftsmål, att kunna tävla och sätta resultatmål känns fortfarande väldigt avlägset! Kanske, kanske att VP kan bli ett resultatmål för 2013, men nu har vi över halva 2012 kvar så det är nog bäst att fokusera på det istället.

 

Här är mina uppdaterade mål för vallningsträningen 2012:

 

​Träningsmål: ​ I genomsnitt 3-4 träningspass per vecka. Träna minst två gånger per månad på andra får än våra egna. ALLA träningspass ska vara lugna och bygga på någon sorts plan.Träna "på allt (fösa, driva, flanka o.s.v.), men fokusera på det som mest behöver förbättras. Gå en fleradagarskurs på Lekeberga eller liknande!

 

​Uppgiftsmål: ​  1/ Bättre kontakt och följsamhet på längre avstånd. Nås väl genom att öka avståndet successivt. Vi kan ju börja med perfekt följsamhet i 25:an.

 

2/ Pålitliga stopp. Hänger ihop med mål nr 1.

 

3/ Att Hero lär sig anpassa sin fart efter fåren och hagens storlek. Det får aldrig bli så att han "jagar" dem".

 

4/ Att få Hero att öppna upp och hålla ut hela vägen i cirkeln runt fåren och fästa ordentligt kl 12 . Början på fina hämt, alltså.

 

Tja, det var nog allt för tillfälletTungan ute. Vi llär nog inte ha någon brist på träningsutmaningar under året...

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 14 maj

Att skapa goda förutsättningar

Om en vecka ska Daisy och jag debutera i rallyns fortsättningsklass. Vi tränar på de moment som ingår, ett och ett, genom att jag läser på ett papper och sedan gör vi 2-3 moment i rad. Men jag börjar känna att det vore bra med riktig banträning också. Det blir nämligen allt mer tydligt att den största svårigheten för oss är att jag ska tolka skylten rätt och tillräckligt snabbt så att vi får flyt i det hela. De ingående momenten är inga problem för Dais och mig, men momenten i bana kan vara det. Så nu är frågan om jag ska skaffa mig egna rallyskyltar eller om det finns någon bättre lösning.

Att ha de rätta träningsmöjligheterna någorlunda lätt tillgängliga är verkligen en viktig förutsättning för att kunna utveckla någon träning optimalt. Se bara på Hero och fåren - tack vare att vi fått bli med i Västerhaningegruppen kan vi träna vallning betydligt oftare och bättre och det ger resultat. Det är bara en månad sedan jag skrev här i bloggen om ett planerat träningspass där jag till stor del skulle använda munkorgen. Idag använder vi den överhuvudtaget inte, varken hos Västerhaningefåren eller hos andra får. Hero har ingen tanke på att rusa in och/eller bita längre. Han är fullt upptagen med alla andra roliga uppgifter som han får i fårhagen. Och jag känner mig avspänd och glad när vi vallar.

 

Det jag skulle behöva nu är kunnigt stöd att lägga uppträningen så att vi fortsätter utvecklas. Det är lätt att fastnha i att göra samma saker gång på gång i träningspass efter träningspass.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 6 maj

Agilityfunderingar i maj 2012

Förut var Daisy en mediumhund som tävlade i largeklassen. Nu betraktas hon av en del som en largehund som tävlar i mediumklassen. Jag gör mitt bästa för att strunta i det senare för framför allt är min rödbrunvita kompis en riktigt duktig agilityhund som är värd att få det lite enklare med hoppandet under den senare delen av sin karriär.

Det känns ännu lite ovant att köra på mediumhöjden och det verkar Daisy också tycka. På de tävlingar vi hittills kört - Tranås och, igår, Oxelösund - har hon rivit mer än hon brukar göra på largehöjd. Jag tänker ta detta på allvar och låta henne göra en del hoppteknikövningar på 40 cm höga hinder, främst one-jump-övningar utan ansats.

På tre tävlingsdagar och sju starter har vi denna kvalperiod hittills tre diskningar, två lopp med fem fel, ett lopp med tio fel och två lopp med noll fel. Nollorna gav en andra- och en tredjeplacering och två SM-pinnar, båda i hoppklass. Nu gäller det att minska diskningarna och öka nollorna samt för både Daisy och mig att komma i bättre fysisk form. Sedan är vi redo för vårt fjärde SM tillsammans.

 

Heros agilityträning har blivit lidande av all vallningsträning på senare tid och nu måste jag faktiskt repetera en hel del hinderkunskap, inte minst på slalom. Hero och jag gick agilitykurs för fantastiska Malin Elfström en kväll i förra veckan och jag fick nya insikter. Eller rättare sagt så förstod jag att det jag nyligen börjat inse om Heros lydnadsträning även gäller i agilityn. Han är så mjuk till sinnet och tar allt arbete väldigt seriöst så jag måste jobba hårt för att undvika att han tycker att saker är svårt och därför spänner sig. När det gäller problemet att han inte kan vara stilla i starten tyckte Malin att jag ska göra allt för att få honom att känna att det är någorlunda trevligt att vara där i starten, även om han väldigt gärna vill in på banan. Hon föreslog att jag till och med ska belöna när han flyttar på sig och inte lyckas hålla sig stilla - allt för att han ska bli mindre spänd. Överhuvudtaget ville hon se en mer lekfull attityd i agilityträningen från både min och hans sida för att få honom mjukare i sina rörelser på banan. Detta tog jag till mig till hundra procent! Jag måste komma dithän att han tycker att det finns mycket kul man kan göra tillsammans med matte på en agilitybana och inte bara inriktar sig på att komma förbi starthindret och köra banan med alla häftiga tunnlar.

Tycker redan att metoden att kasta köttbullar till honom när han inte håller sin startposition börjat få honom att vara mer avspänd på den platsen.

Ett nytt problem som dykt upp är att han börjat vara överdrivet noggrann (och därmed långsam) i slalom. Bakgrunden till det är att han missat första eller sista porten några gånger och att jag då avbrutit honom. Hans slutsats har blivit att han måste vara noggrannare. Suck. Nu belönar jag honom vad han än gör i slalom och hoppas att mängdträning med denna inriktning ska göra att han går tillbaka till sitt tidigare mycket snabbare sätt att ta slalom. Självförtorendet gick lätt att rasera, men tar nog lite längre tid att bygga upp igen.

Det är sannerligen en spännande utmaning att träna tillsammans med en såhär känslig hundsjäl! Och det är en utmaning som jag älskar.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng