Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för januari 2012

söndag 22 januari

Attack-Daisy

Många tycker att Daisy ser så söt och rar ut, men skenet bedrar. Det vill säga, hon är söt, men rar är hon knappast. Sitt väna yttre till trots så är hon snarare ett koncentrat av explosiv vilja, resurs- och revirförsvar och beslutsamhet. När hon har bestämt sig för att hon vill något är det INTE lätt att få henne att ändra sig. Och hon studerar omvärlden med kritisk blick. Den människa eller hund som inte lever upp till Daisys normer för hur man bör se ut och uppföra sig, drabbas av hennes kompromisslösa och kraftfulla tillrättavisning.

I grannhuset bor flatblandningen Maja, en ungefär jämnårig tik som Daisy bestämt sig för att betrakta som sin fiende nr 1. Majas obehärskade framrusningar vid några tillfällen genom åren har bidragit till denna inställning, kanske handlar det också om att Maja har fräckheten att bo och löpa inom Daisys omfattande revir?

Det är inget snack om vem det var som "började", men nuförtiden är aversionen ömsesidig - Maja hatar Daisy nästan lika mycket som Daisy hatar Maja.

För vår rara lilla tollares del räcker det med vittringen av fiendens husse för att den vackert röda raggen ska resa sig och den vitspetsade svansen hamna i skorpionställning.

Igår kväll kom jag hem med Hero och Daisy efter agilityträning i ridhuset. Vi var trötta efter en tuff träning och hade kommit fram till vår ytterdörr på första våningen. Chips och TV i soffan var mitt fokus. Men då...

Innan jag hinner fatta vad som händer, ger Daisy till ett illtjut (stridsrop!) och tvärvänder nedför trappen, med Hero i släptåg. På bara någon sekund har hon både lyckats få syn på en förbipasserande Maja genom fönstret i trapphuset och uppfatta att två av våra grannar är på väg ut genom porten. Jag står fortfarande fånigt och glor när jag ser henne passera utanför nämnda fönster i raketfart genom det ymniga snöfallet. Hon har lyckats ta sig ut genom porten innan den stängs och rusar efter den mycket större, svarta tiken och hennes husse.

Hero är lite mer eftertänksam. Han lyssnar med åtminstone ett halvt öra på mina rop och blir kvar i trapphuset. Jag är rädd att Daisy gett sig in i ett slagsmål med ödesdiger utgång där ute i mörkret, men ger mig ändå tid att binda fast Hero i trappräcket. Sedan springer jag ut. Framför mig springer grannarna som förstått att de råkat släppa ut en galen hund. De är på väg att försöka hjälpa Majas husse med de två arga tikarna. När grannarna får syn på mig överlåter de tacksamt uppgiften.

Majas husse upprepar som ett mantra "Det är lugnt, det är lugnt...". Efter den första chocken har han uppenbarligen klarat situationen bra. Lyckats hålla avstånd mellan de två ilsket morrande och skällande hundarnna så att deras försök att gå i närkamp misslyckats. Inga bett har enligt honom utdelats och när jag kommer fram har den värsta upprördheten lagt sig och de står mest och stirrar argt på varandra. Ingen verkar ha någon riktig lust att slåss längre.

Jag tar med mig min ytterst nöjda tollare in igen. "Vad var det som hände?", undrar Hero. Det undrar jag också.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 17 januari

Mera vallning

Var på Agdala idag igen. Samma får som förra gången. De är söta och väldigt lagom, jag gillar dem.

Hero och jag inledde med ett försök att göra balanseringsövningar och drivning i den stora hagen. Då fick han ha munkorg på sig. Han gillade verkligen att få sträcka ut och springa ordentligt för att hålla fåren under kontroll, men att flytta fåren på ett kontrollerat sätt med mig framför och Hero bakom flocken klarade vi bara i några meter på denna vidsträckta yta. Sedan blev det kaos och han cirklade runt, runt. Det går så fort när det blir fel så att jag har svårt att hinna förstå vad jag gör som är tokigt. Eller om det möjligen är Hero som skulle behöva förändra sitt beteende på¨något sätt... En sak som jag i alla fall märker är att han gärna vill gå upp och stoppa flocken när vi driver på en större yta. Han har stort kontrollbehov och blir kanske lite stressad av att det inte är lika många staket som "tar emot"?

Vi gör ett nytt försök nästa gång och försöker ta mindre bitar i taget än jag gjorde idag! Tror kanske att jag måste bli snabbare på att backa undan och ge honom spelutrymme.

 

Nästa pass var vi i en mindre hage, kanske 15 x 25 meter. Avstod från munkorg ända från början och det gick bra. Vi tränade mycket fösning utmed staketen och han skötte sig fint med släpande lina och mig bakom sig eller vid sidan. Att flankera, komma upp bakom flocken och driva dem med mig framför flocken är han en stjärna på nu i en sådan mindre hage. Båda hållen går lika bra. Han är också duktig på att skilja på när jag vill ha flanker och när han ska gå rakt mot fåren. Idag började vi också träna mer på att han ska komma till mig lite var som helst i förhållande till flocken och på så vis jobba "ur balans". Läggandena tränade vi också, det gick varken bättre eller sämre än sist... Hittar ingen metod för att förbättra dem. Frustrerande.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 11 januari

Varför kom jag inte på detta tidigare?

Han luktar fårskit igen, vår hjälte, och är ganska trött. Vi har varit en sväng till Järna och kört ett träningspass med fåren. Fyra Gotlandsfår var det denna gång och de var väldigt lagom för oss, dvs lugna och inte ett dugg klistriga på mig.

Det här med munkorgen har hittills verkligen fungerat fantastiskt. Han gör nästan inga jaktrusningar längre (idag ingen) och vi har helt enkelt kunnat börja valla "på riktigt". Idag var vi i den långa, smala hagen på Agdala. Vi började med munkorgen på. Föste, drev, tränade flanker med fåren i ett hörn och vid en staketlångsida och tränade balansering samt höger/vänster.

Efter ca 15 minuter tog jag av munkorgen - och vi kunde göra precis samma övningar igen! Utan några dumheter och med mig alldeles lugn och bestämd. Underbart, helt enkelt.

Han håller ut jättefint i flankerna och förstår vad jag vill när jag säger åt honom ifall han ändå snävar in för mycket. Han går rakt på med massor av självbehärskning. Och han verkar tycka att det är roligare att valla än att hålla fast får.

Stoppen är inte så jättebra, dock. Han lyssnar inte varje gång och han lägger sig sällan snabbt. Jag måste försöka få lite bättre stil på denm till den 29 januari för då ska vi gå kurs för Karin Söderberg igen och hon var väldigt kritisk till våra stopp senast. Varpå jag sade att jag minsann skulle fokusera på att lösa den saken. Det kan inte precis påstå att jag gjort hittills...

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 januari

Daisy tävlar i medium

Hoppteknikgurun Vappu Alatalo sade till mig för ett antal år sedan att jag skulle tänka på Daisy som en mediumhund som måste tävla i large. Nu behöver jag inte tänka så längre.

I onsdags fick jag underbart vänlig hjälp att mäta Daisy enligt de nya reglerna inför helgens tävlingar på Kistamässan. Eftersom hon är 44 cm hög möttes hon in i det nya mediumintervallet och får numer tävla i medium. I lagklass kommer hon dock att fortsätta i large till och med SM i år.

Först och främst vill jag ha sagt att principellt anser jag att den nya medium/large-regeln är en alltför lite förbättring av storleksindelning kontra hopphöjder. Jag vill verkligen fortsätta att verka för att vi får fler storleksklasser åtminstone nationellt så att fler raser och hundar kan köra agility på fysiskt rimliga villkor.

 

Med det sagt är jag ändå väldigt glad över den nya regeln, för Daisys skull. Hon verkade ännu lyckligare än vanligt när vi tävlade på Kistamässan nu i helgen och hoppade så lätt och avspänt istället för den där anspänningen jag annars ser inför nästan varje hinder. Resultatmässigt gick det också bra. Vi fick en andra-, en tredje- och en femteplacering. Två diskar fixade vi också till, men dem tänker jag bara glömma.

 

Nu är det fem år till nästa regelrevidering. Hoppas verkligen att den här förändringen kan bli starten för en process för att få fram ännu bättre regler. Så att ännu fler än nu kan hamna mer "rätt" när det gäller hopphöjderna. Tänker inte minst på de små smallhundarna.

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 1 januari

Hundplaner 2012

God fortsättning på det nya året!

Mitt 2011 var hundsportmässigt ett år då jag lade mest fokus på träning och inte lyckades fokusera så mycket på tävling. Det är ju inte så konstigt, med tanke på att nykomlingen Hero var 5 månader gammal när året började. Det har varit underbart och fantastiskt att få se honom växa och utvecklas . Nu kommer ännu ett spännande år där vi ska fortsätta att lära oss saker tillsammans, men också får börja pröva våra kunskaper lite på tävlingar.

Med Daisy har jag ägnat mig mest åt agilityn. Vi har haft kul ihop, fått några topp 5-placeringar och kvalat till SM 2012 både individuellt och i lag. Dock känner jag det som att vi skulle kunna ha presterat lite till om jag verkligen hade vågat och velat försöka på riktigt att vinna eller försvinna. Vi har också debuterat inom rallylydnaden och gjort två uppflyttningsresultat på två tävlingar. Ett tredje återstår innan vi är i nästa klass. Dessutom tränar vi uppletande och tävlings- och brukslydnad för att vi gillar det och mår bra av det. En liten tanke på att kunna tävla bruks och/eller tävlingslydnad igen finns också.

Herr Sonic har blivit väldigt stel i bakbenen och ser inte så bra, men agilityaktivering, spårande och konster får han sysselsätta sig med ibland och det fortsätter vi med i år. Han är dessutom oerrhört bra på att aktivera sig själv genom ständiga stölder ur väskor, jackor och från bord och bänkar. Sonic är helt manisk på att stjäla plastpåsar och slita sönder dem oavsett om de innehåller något intressant eller ej.

 

Daisyplaner 2012

AGILITY: Nya agilityregler har börjat gälla och förhoppningsvis kan vi byta till medium under året. Att genomföra det bytet på ett bra sätt är ett viktigt delmål.

Att fortsätta träna agility - inklusive konditions, styrke- och balansträning - på ett utvecklande sätt är ett annat viktigt mål. Vi ska fortsätta att lära oss nya saker. Två av dem: Lagerhandling där det är effektivt och flick från balansens nedfart.

Det viktigaste resultatmålet för mig 2012 är att vi ska vara med och vinna lag-SM i large i Borlänge. Nu har vi varit väldigt nära tillräckligt många gånger!

Topp-10 på SM individuellt är ytterligare ett mål.

Kvala till SM 2013 ännu ett.

RALLY: Vi ska så fort som möjligt ta oss upp i den högsta klassen och se om det är kul att tävla där.

TÄVLINGSLYDNAD: Tävla minst en gång.

OM VI FÅR TID: Viltspårkurs och godkänt anlagsprov i viltspår.

 

Heroplaner 2012

AGILITY: Träna, träna och träna. Vi ska kunna sätta alla dubbelboxövningarna bra och ha en väl fungerande startrutin när det här året är slut. Hero ska kunna alla hinder ännu bättre. Jag ska ha börjat lära mig förstå vilka vägar han tar och handla honom rätt utifrån det. Vi ska också börja tävla i klass 1.

TÄVLINGSLYDNAD: Fortsätta att träna så lagom mycket som vi gör nu och med hög kvalitet hela tiden. Lägga in mer störnings- och miljöträning som utmaningar. Bibehålla hans glada och balanserade attityd. Resultatmålet är att debutera och så småningom komma upp i klass 3 under året.

VALLNING: Träna, träna och gå kurser. När året är slut ska jag kunna ha Hero lös med fåren och känna mig avspänd med det och vi ska ha lärt oss mer om de olika rörelserna och delarna. Jag ska också ha förbättrat mina träningsmöjligheter.

OM VI FÅR TID: Lära Hero att markera spårpinnarna så att vi kan starta i appellspår.

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng