Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för augusti 2011

onsdag 31 augusti

Träningen med Hero

Hero är nu 13 månader och forsätter att vara en leksugen, kelig, glad "nallebjörn" här hemma.

 

På vanliga promenader visar han, vilket han inte gjorde tidigare, en del osäkerhet gentemot mötande, främmande hundar och kan göra utfall i kopplet om han inte ges några bättre alternativ. Idag kom två lösa vattenhundar springande rakt emot oss helt plötsligt och då gömde sig min border collie bakom mig. Han verkar inte jätterädd, men behöver hjälp att hantera sådana situationer nu när han inte kan ta till "jag är en liten,liten valp" längre.

I tävlingslydnadsträningen är han engagerad och har många fina detaljer, men skulle behöva något ökad intensitet. Vi jobbar på det plus att börja fila på saker som fjärren.

Spårar gör han helt underbart. Tränar just nu framför allt på att öka motivationen för att verkligen markera pinnarna. Korta, enkla spår med många pinnar som man får köttbullar för att plocka upp.

I vallningen har vi just börjat på en grundkurs i Sorunda och på Lidingö. Vi har fått börja med att träna i i koppel i en ganska liten fålla på att han ska kunna "släppa" fåren och lyssna på mig. Det går framåt, men vi har en bit kvar. Sommarens träning på att inte göra någonting i fårhagen har gett en viss lugnande effekt på honom, men han är fortfarande väldigt het.

 

Agilityträningen blev lite mer sporadisk när vi kom hem från Gotland. Jag längtar efter att komma igång bättre med den igen. Körde en klass 1-bana i delar i måndags och det kändes lovande. Dock måste jag jobba med hans inställning även där. När han får se en hel bana med de älskade tunnlarna och allt, blir han så tänd att han får svårt att ta sina belöningar. Därför har jag nu börjat öva på att han måste kampa först för att få ta något hinder. Lite omvänd träning för att få några verktyg att träna med. Planerar också ett långpass med startträning för att få den poletten att trilla ned. Idag kryper han när jag går ifrån honom och så går jag tillbaka och bråkar och så håller vi på sådär. Inte konstruktivt. Min plan går ut på att jag ska ha gott om tid på mig och vara helt fokuserad på att han får lämna planen vid varje krypansats. Sedan väntar vi en stund och ger honom en ny chans. Gång på gång tills han förhoppningsvis förstår vad som lönar sig eller i vart fall tröttnar så mycket att han gör rätt och kan få ta ett par hinder som belöning.

Hinderinlärningen går framåt. Slalomfarten ökar. Nu måste vi komma igång med inlärningen av A-hindret och gungbrädan innan vintern gör träningslivet svårare.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 28 augusti

"Det kostade bara några hundradelar"

Rubrikcitatet var ett av domarens argument för att inte ge mig och Daisy omlopp när vi hade utsatts för en störning inne på agilitybanan vid en officiell tävling. Varken det eller domarens övriga argument utgör, som jag ser det, något stöd för beslutet.

Jag är på intet sätt upprörd över den lilla incidenten (i kategorin "tekniskt fel") på banan. Det sker oförutsedda saker ibland på agilitytävlingar trots att vi alla gör vårt bästa för att undvika det. Det intressanta tycker jag är domarens skäl för att inte ge omlopp och hur dessa skäl stämmer med domaruppgiften att bedöma det man ser, i förhållande till reglerna.

Jag hade sett Daisy göra en snabb halvhalt och sedan ta en liten extralov på grund av störningen och förstod att domaren sett det också. Jag frågade om vi kunde få omlopp (vilket jag aldrig tidigare gjort under mina nio år som agilitytävlande). Domaren sade nej till min begäran och angav följande skäl:

 

1/ Hunden blev bara lite störd vid incidenten. "Det var mest du som blev störd", sade domaren.
2/ De extrasteg som hunden var tvungen att springa tog inte så mycket tid - "bara några hundradelar", bedömde domaren.

3/Vi hade redan fem fel på grund av ett rivet hinder när störningen inträffade .

Angående det sista argumentet; Jag avundas inte domarna deras ofta svåra uppgift och förstår att en situation som den som uppstod kring Daisys och mitt lopp kan kännas knepig för domaren att hantera. Om jag får omlopp och lyckas göra ett felfritt lopp i reprisen, finns det kanske några som kan tycka det känns orättvist att jag får chans att "sudda ut" vår rivning och skaffa oss en bättre placering än vi annars skulle ha fått. Men sådana överväganden står det såvitt jag vet ingenstans att domaren ska göra. Antingen är det tekniskt fel - och då ska ekipaget ha omlopp oavsett om det är nollat eller har 25 fel - eller också inte. Som tävlande vill jag kunna lita på att domaren strikt bedömer varje situation enligt regelboken. Det tror jag blir mest rättvist i längden.

Angående de övriga argumenten undrar jag:

  • Domaren höll med om att hunden blivit störd, men ansåg att det var mycket lite. Hur störd ska hunden bli för att man ska få omlopp?
  • Var står det att det inte spelar någon roll om tekniska fel stör föraren? Att jag blivit tydligt störd anfördes nästan som ett argument mot mig. Men Daisy och jag är ju ett team som tillsammans utför vår tävlingsuppgift.
  • Är det verkligen domarens sak att bedöma om "några hundradelar" spelar roll för mig eller inte? Det är ju ofta några hundradelar som skiljer mellan placeringar idag. Med fem fel skulle jag självklart inte ha vunnit på den aktuella, ganska enkla, hoppbanan. Men om jag finner det viktigt för mig att ändå kämpa för bästa möjliga tid och placering - har jag inte rätt att göra det då inom reglernas ram?

Det gjorde mig verkligen egentligen ingenting att inte få springa banan igen. Bortsett från den ganska konstiga rivningen var jag nöjd med min och Daisys insats och vi "behöver" inte några särskilda resultat eftersom vi är SM-klara. Om vi hade varit felfria när störningen inträffade skulle jag kanske ändå varit lite mer påstridig när jag frågade efter omlopp. Men man kan ju inte stå och argumentera och förstöra för andra som väntar på att få köra sina lopp. Jag lyssnade på domarens svar, tackade och gick. Men ju mer jag tänkte på det där svaret, desto svårare hade jag att smälta det.

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 2 augusti

Sonic, vakthund med utsikt

IMG_0293.JPGSonic tycker om att vakta vårt revir mot opålitliga cyklister och annat otyg.

Lyckades fånga honom på bild när han skaffat sig en bättre utsiktspost än den han vanligen får nöja sig med.

Vaktandet består i att misstänkta element får en grundlig utskällning. I alla fall om vakthunden är på just det humöret och om han är vaken.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng