Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för maj 2011

måndag 30 maj

Om jag hade haft en coach

Har varit 40 mil norrut under veckoslutet för att tävla agility med Daisy individuellt och med laget Gilla läget. Ganska enkla banor, bra arrangemang, hyfsat väder, god sömn, tillräckligt med mat, friska och glada hundar(Hero var med oss), trevligt ressällskap - kort sagt bra förutsättningar.

Om jag hade haft en coach skulle jag nu frustrerad ha vänt mig till henne/honom och frågat vad det kan bero på att jag trots detta inte kunde fokusera på rätt sätt, utom möjligen vid den allra första starten (hopp3 där vi nollade och kom 7/71=SM-pinne). Då kunde jag "ta in" banan före bangång och sedan bära den med mig och känna hur Daisy och jag skulle köra den ända tills vi gjorde det. Jag kunde våga på några ställen och ändå inte chansa helt vilt.

Men sedan lyckades jag inte göra det en enda gång. Jag gick banorna och lärde mig dem, men kunde bara inte hitta det där fokus på banläggningen som är nyckeln för mig. Den där känslan av att banan är gjord för Daisy och mig och att jag vet precis hur vi ska göra och hur bra det kommer att gå. Den där otåliga, nervösa längtan efter att få köra.

Min tankar och känslor fladdrade liksom runt istället på allt möjligt. Och det värsta är att jag inte upptäckte att det var det som var felet förrän jag var på väg hem igen.

Den enda trösten är att jag nu har en tydlig uppgift till mig själv vid nästa tävling!

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 23 maj

Igång

Nu har Daisy och jag kommit igång med säsongens agilitytävlande. Har kört tävling i Oxelösund, landslagsuttagning i Skåne och tävling i Knivsta de gångna tre veckosluten. Härnösand, Umeå och Bro-Håbo ligger framför oss före SM.

Daisy är i utmärkt form och blir bättre för varje gång. En intressant förändring är att hon blivit mer självsvåldig samtidigt. Hon tar för sig och kan lättare än förr ta fel hinder om jag inte är väldigt tydlig med vart vi ska. Men det passar mig ganska bra, då får jag något konkret att jobba med och blir mer fokuserad. För mig själv är det som vanligt viktigt med upprepat tävlande för att fungera bra i tävlingssituationen och det känns som den värsta ringrostigheten börjar släppa nu.

I Oxelösund tog vi två SM-pinnar, en i agility och en i hopp, och nu i helgen gjorde vi samma sak i Knivsta. Så vi är halvvägs till SM 2012. Ett av helgens lopp, hopploppet i lördags, kändes riktigt bra och är ett sånt där som man kan suga på efteråt. Vi kom sexa av 80 startande i ett ytterst konkurrenskraftigt startfält, en nivå som vi egentligen borde kunna ligga på mycket oftare.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng