Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för mars 2011

söndag 27 mars

Morrhår och mackor

Daisy har lika många och nästan lika långa morrhår som en utter (ett av mina favoritdjur, tillsammans med hund och delfin). Denna morgon vaknade jag av att hon gång på gång hittade nya sätt att kittla mig i ansiktet med dem. Förut brukade jag leka en liten gissningslek när någon av hundarna väckte mig på morgonen - utan att öppna ögonen skulle jag gissa vilken av dem det var. Men det var för lätt, ingen sport alls. Sonic vaknar numer så gott som aldrig före mig, han sover djupt på morgonen, ofta ända tills han får frukost på sängen (bokstavligen, om det nu var någon som tvivlade på det). Alltså återstår Daisy och Hero att gissa mellan och, som sagt, utterattributen avslöjar tollarfröken direkt.

Morrhår är väl någon sorts känselspröt som hjälper djuren att orientera sig i sin omgivning? Undrar varför vissa raser är så mycket mer välförsedda på denna punkt än andra?

Efter hundfrukost och rastningsrunda är det människofrukost. Daisy sitter stilla och fokuserat på en köksstol medan jag läser tidningarna, dricker kaffe och brer och äter smörgåsar. Den sista, lilla, smörgåsbiten är hennes. Så fort hon ätit den hoppar hon ned på golvet och går därifrån. Det går inte att lura henne genom att ge henne en bit medan det fortfarande finns smörgås kvar. Hon stannar ändå tyst på sin stol tills mackan verkligen är uppäten. Daisy har koll på det mesta i sin värld.

Just nu sover Hero som vanligt när jag sitter vid datorn avslappnat på mina fötter. Sonic är på Gotlandsbåten på väg tillbaka hem till fastlandet med husse och Daisy syns inte till någonstans. Det betyder att hon ligger under någon möbel som är tillräckligt hög för att hon ska kunna krypa in under den. Jag känner hennes närvaro även om jag inte vet var hon är och jag tror inte hon vilar. Hon väntar nog på vad som ska bli mitt nästa steg denna tidiga och ännu mycket stillsamma söndagsmorgon. Ska vi ge oss ut och göra något eller är det lika bra att sträcka ut sig ovanpå sängen ett tag och sova på riktigt?

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng