Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för januari 2011

torsdag 27 januari

Valplivet leker

hero_u.jpghero_t.jpg

hero_i.jpghero_f.jpg

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 26 januari

Inne att träna inne

Tränade Daisy och Hero tillsammans med Maria och Dino i Rikstens Hundsportcenter igår. Runt om i landet dyker det upp hallar för inomhusträning av hundar. En utveckling som många av oss välkomnar. Vi är en växande skara som gladeligen pungar ut med 300 kronor för en timmes träning inomhus.Det är härligt att motionera hundarna i snön, men att träna lydnad eller agility med kvalitet är svårt. I alla fall sådana här vintrar när det ligger mycket snö och det dessutom ofta är väldigt halt överallt. Kylan är inte heller något plus för träningen...

Mitt agilityträningsgäng har ju den stora turen att ha tillgång till träning i ett väl beläget och riktigt varmt ridhus. Utan det skulle det ha blivit betydligt mindre agility tränat denna säsong. Tycker också att träningen på sätt och vis blir bättre när den är en bristvara (vi har ju bara tillgång till ridhuset några timmar per vecka). Man planerar den bra och ser till att få ut det man tänkt sig.

Undrar om det skulle vara väldigt mycket svårare att skapa en hundträningshall för många olika sorters hundträning - av den typ som finns i bl a Karlskoga, Boxholm och Kungsör - i Stockholmstrakten? Även här i Stockholmsområdet finns det ju visserligen en del inomhusträningsmöjligheter, men jag tycker att utvecklingen går rätt trögt här och ingen av de tillgängliga hallarna erbjuder både yta och golvunderlag som fungerar för agility och de mer utrymmeskrävande lydnadsmomenten. Det beror antagligen på lokalkostnaderna, för kundunderlag kan det knappast råda någon brist på. Vi är som sagt en växande skara som gladeligen pungar ut med 300 kronor för en timmes träning inomhus.

Finns det ingen Storstockholmskommun som vill profilera sig på det här området?

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 21 januari

Det hjälper att träna!

Ibland kan hundträning kännas lite tröstlöst - dagarna och veckorna går och man tränar och tränar på samma sak med olika strategier men får inga framsteg. Ofta gäller det ju då att ta time-out och hitta ytterligare ett sätt att träna, det sätt som passar hunden och mig. Men ibland hjälper det faktiskt att bara slita på, ta alla tillfällen att öva på det som inte fungerar och göra det i olika situationer. Att försöka och försöka förklara för hunden vad man vill, även om man inte lyckas hitta den helt perfekta metoden.

Så har det varit för mig och Daisy med både krypet, skallet, hopp-sittet och framåtsändandet. Vi har tränat länge, länge och det har inte alls gått lika bra som med elittävlingslydnaden. Jag har prövat olika sätt och tyckt att framstegen varit alldeles för små och kommit för sakta.

Men nu - efter minst ett år av mer målinriktad träning - går det faktiskt bättre! Igår kväll körde vi ett tävlingsträningspass där jag länkade momenten tre och tre och där Bengt kommenderade. Han har sett oss förut och kommenterade spontant hur mycket bättre allt nu ser ut. Vi var på en parkering vid Stockholmsmässan och det fanns en hel del störning, men Daisy klarade samtligga moment 8-9-mässigt (enligt min amatördomarbedömning). Hon skällde på riktigt och till och med rytmiskt. Hon kröp hyfsat lågt, med en enda miss. Hon hoppade ut flera meter och satte sig snabbt på kommando. Och hon galopperade ut, växlade tempo och höll rak kurs framåt.

Nötandet har lönat sig trots allt. Dessutom tror jag konkurrensen med Hero gör susen för motivationen, som alltid brukar vara bra, men nu var bättre än bra - på ett balanserat sätt. Tänk att man kan bli så glad av 25 minuter i mörkret på en isgrusig parkeringsplats!

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 10 januari

Kistamässan

 Efter att ha tränat en kväll på mattan i Solna agilityklubbs regi, verkade Daisy veta precis hur hon skulle hantera underlaget vid årets första agilitytävling. Vi tävlade fredag-söndag på Kistamässan och det gick både bra och mindre bra. Individuellt nollade vi två av fyra lopp. I det ena (hoppklass, söndag) kom vi 7/54.  Lördagens agilityklass vann vi (1/51). Här är en länk till vinnarloppet. Rolig start på tävlingsåret!

Man ser att Daisy tar det rätt lugnt, emellanåt ser det nästan långsamt ut. Så såg det ut i alla lopp. Men hennes tider blev klart konkurrenskraftiga så jag valde att fortsätta låta henne bestämma farten själv och inte trycka på särskilt mycket på det hala underlaget. Hon halkade eller sladdade inte och hon sprang sex lopp utan rivningar, vilket känns bra.

När det gäller vårt stackars lag, RLH, gick det åter åt skogen med att ta sista pinnen. Mija har skrivit om det på sin blogg (den 7 januari).

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 1 januari

I början av ett decennium

SMHI skrev att det ska börja snöa igen kl 10 och ta-mig-tusan om det inte verkar stämma, igen. Deras prognoser börjar bli imponerande träffsäkra.

Jag är trött på snö och på att försöka se denna isvinter från den ljusa sidan. För mig finns det faktiskt ingen  sådan. Allt jag tycker om att göra går bättre utan snö, is och kyla.

Sådär ja, nu tog jag mig den djärva friheten att gnälla på årets första dag. Enligt gamla föreställningar betyder det att jag kommer att få fortsätta att gnälla hela 2011. Enligt samma föreställning ska man inte göra av med några pengar den 1 januari för då får man dåligt med pengar under året. Det finns ju en massa mer eller mindre skrockfulla idéer om betydelsen av att ett nytt år börjar. Vi människor har kollektivt ett behov av att skapa någon sorts ordning i en kaotisk värld, att hitta mening där det egentligen bara finns fysik, biologi, kemi, matematik och slump. Det behovet känner förstås jag också, ett behov av att få fästa irrationella hopp vid något, att slippa vara utslungad i universum utan något särskilt syfte.

Så långt som till att tro att den 1 januari har någon sorts magisk innebörd sträcker jag mig inte. Ändå ger ju årscyklerna livet en struktur som gör allting enklare. Man får en deadline och en ny chans gång på gång, liksom. Så visst tänker jag tillbaka på året som gått just nu och funderar lite på det som ligger framför mig. Min grundläggande slutsats är enkel intill banalitet; Jag har det väldigt bra och hoppas att jag får ha det så ett år till. Jag hoppas att 2011 blir ännu ett roligt, oroande, intressant, farofyllt, kul, engagerande, deprimerande, underbart, halvtrist, omvälvande, orättvist, spännande, sorgligt, tröttsamt, överraskande, nedslående, uppiggande, uppmuntrande, tråkigt, lättsamt, irriterande och glädjande år. Och att extremvädret här och på andra delar av klotet bara är skiftningar inom normalvariationen och inte något annat, mycket mer skrämmande.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng