Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för april 2010

måndag 26 april

Agilityrapport

Den gångna helgen har vår klubb genomfört klass1- och 2-tävlingen Fortare Vår. Var funktionär på klass 1-dagen i lördags och det var jättekul. Flera nya ansikten i våra funkis- och tävlandeled och en mycket positiv stämning.

Mitt och Daisys tävlande utomhus inleddes förra söndagen i Nybro dit vi åkte tillsammans med Sara och Sonic. Vi hade en kul resa och bodde på hotell i Kalmar på lördagskvällen så helheten var bra, men agilityn kändes smått katastrofartad. Inga tjuvstarter (tränar hårt på starter nu och D verkar ha förstått något), men vi var inte alls synkade och jag kände mig helt stel och fel hela tiden. Hade problem med mitt dåliga vänsteröga också och det störde mig lite. För att fortsätta klaga så känns D  inte heller lika följsam som jag blivit bortskämd med. Hon tar för sig mer och jag behöver bli tydligare. Det räcker inte riktigt längre att bara tänka på ett hinder för att få henne att ta det.

I de tre Nybroloppen blev det i alla fall bättre och bättre - disk i första, fem fel i andra och en halvdan nolla i tredje - så det handlar som vanligt om att mängdträning måste till.

Igår var vi i Söderköping. Disk i det första loppet (hoppklass) eftersom D blindbytte på mig! Inte bra alls. Och vi hade andra problem också på den till synes rätt enkla banan.

I agilityklass hade jag bättre fokus, men var istället för kontrollerande. Höll i henne i onödan på minst tre ställen. Kanske helt enkelt så att jag tar i för mycket när jag bestämmer mig för att vara tydligare. Vi lyckades nolla, men förlorade nog flera sekunder på dålig handling. Det som ändå var bra var att vi kom 5/54 och därmed tog säsongens första SM-pinne.

Jag skulle behöva tävla imorgon igen för att få ordning på oss, men nu är det två veckor till nästa tävling. Och det finns vissa oroande tecken som tyder på att det kan vara löp på gång. Håller tummarna för att det är en feltolkning, för det vore så skönt att få det att lossna för oss snart. Och då behöver vi helt enkelt springa massor av tävlingslopp.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 20 april

Bästa tiden?

På flera sätt tycker jag att den här tiden på året är den bästa. Vintern har äntligen släppt taget, men våren tvekar ännu litegrann. Ljuset har kommit tillbaka och fjolårsgräset blandas med fräschare grönt, men trädens grenar är fortfarande nakna. I lä och solgass är det härligt varmt, men lämnar man varma jackan hemma kan man få ångra det ordentligt.

Allt roligt med hundträning och tävlande tar fart igen. Men fortfarande ligger hela säsongen och en massa möjligheter framför oss.

Tillvaron blir ju inte problemfri bara för att det är vår, men det mörkare inslagen kan inte ta över på samma vis som när snöstormarna regerar.

Det finns en sådan fantastisk och okomplicerad glädje i att i vårsol se sin hund komma i full karriär över appellplanen på en inkallning och ta emot henne med en härlig belöning, eller att springa en fartig agilitybana tillsammans. Livsglädje.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 9 april

Att känna sig välkommen

Som jag berättade senast deltog jag i träningstävling på Botkyrka BK häromkvällen. Ska gå en lydnadskurs för Maria Hagström där senare i vår och har därför skaffat mig ett medlemskap vilket gav mig tillträde till den utmärkta träningstävlingen.

Självklart kände jag mig som en nykomling när jag kom dit, jag var ju det. Och det var ingen som ivrigt rusade fram och hälsade när jag för första gången klev in i klubbstugan, alla fikade etc på sedvanligt vis och ägnade mig knappt ens förstrött intresse. Men det behövdes inga artigheter, för Botkyrka BK fick mig att känna mig välkommen på ett bättre sätt: Efter ca fem minuters vistelse i klubbstugan blev jag tillfrågad av en tävlingsledare om att skriva åt domaren vid en tävling om en dryg vecka. Jag kunde inte det aktuella datumet, men lovade istället bort mig till en annan tävling lite längre fram.

Så enkelt kan det vara att snabbt göra nya personer delaktiga i verksamheten. Detta är i och för sig något som "alla vet", men hur ofta praktiseras det på detta direkta och okomplicerade sätt?

Men behöver inte vänta i månader eller år för att se vad personen går för och för att det känns tryggare att bara fråga dem man redan känner. Men kan helt enkelt bara fråga och se vad som händer - både för personens och för klubbens utvecklings skull.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 8 april

Sveriges fånigaste skall?

Var på Botkyrka BK:s alldeles utmärkta träningstävling för bruks- och tävlingslydnad igår kväll. Ett 20-tal ekipage fick köra igenom sina program på önskat sätt med "domare" och övriga funktionärer på plats samt med publik.

Ett ambitiöst arrangemang som genomfördes med ordning och reda och ordentlig information till alla som var med. Snyggt!

Daisy och jag körde högrelydnadsprogrammet. Platsliggning med skott gick galant, men uppsättandet måste fortfarande kommenderas flera gånger. Planen var tyvärr rätt sank så tollaren gillade inte att placera sina små vita tassar på den, trots simhuden mellan tårna. Detta påverkade de flesta momenten så varken fria följet, inkallningen eller krypet var något vidare. Framåtsändandet gick dock mycket bättre än när jag prövade det i skarpt läge i fjol, om vi tränar ett år till så kanske det blir riktigt snyggt... Hon springer bra andra gången jag sänder henne, men tveksamt första. Och det beror inte på att jag inte förbereder henne. Dags att bara träna förstagånger ett tag och hitta ett bättre sätt att belöna dem.

Ett moment som verkligen gått framåt är tungapporten. Hon fick faktiskt en tia på den och jag tror hon hade kunna få nåt ditåt på en riktig tävling också.

Men skallet, det eländiga skallet - det blir inte mer än små grymtanden, pip och flämtningar när vi står på en appellplan med främmande människor och hundar i närheten. Har börjat fundera på att försöka träna om det på något sätt. Hon kan ju skälla på träning och älskar det, men då bygger det på att hon hetsar upp sig och så upphetsad blir hon inte på tävling. Hon skulle behöva kunna skälla "mer neutralt", utan att det krävs någon viss känsla, som något man bara gör. Ungefär som att jag lärt henne att man alltid galopperar i inkallning och sändandemoment. Då galopperar hon ju även om hon inte är uppvarvad. Självklart kan galoppen vara mer eller mindre snabb och bra, men hon galopperar alltid eftersom det är så det ska vara. Så skulle jag vilja ha det även med skallet. Att hitta ett skällande som "bara" är att låta, inte att "känna". Men HUR???

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 4 april

In i tävlingsfasen

Kom hem i natt efter två dagar med Daisy på Gåsahoppet i Skurup. Härligt att få köra agility i en sporthall på utmärkt konstgräs och bra hinder. Åkt och bott med Mija+kelpies, på vacker Skånegård i trivsam stuga, så de yttre förhållandena har varit goda.

Ser tävlingen som inledningen på årets tävlingssäsong för oss och kan konstatera att vi har en bit kvar till tävlingsmässig toppform. Daisy började första loppet med att tjuvstarta rejält så där kom vi inte längre än hinder 1 eftersom jag inte lät henne fortsätta efter det etikettsbrottet. Enorma startfält gjorde att jag, med bara en hund att köra, fick vänta länge på nästa chans som var ett öppet hopplopp. Jag var grymt orolig för det här med tjuvstartande, men lyckades få henne i en bättre stämning och klarade att starta någorlunda samlat. Tyvärr kände jag mig helt stel och ringrostig och gjorde ett klumpigt framförbyte som ledde till att hon kom in i andra porten i slalom så där fick vi fem fel. I långfredagens sista lopp, en utmanande hoppklass, gjorde hon en tjuvstart igen, men denna gång mindre uppenbar och jag fick svårt att bestämma mig sekundsnabbt för vad jag skulle göra. Vi tog några hinder medan jag funderade och naturligtvis klantade mig så att det blev en disk igen. Fy, vilken usel premiärdag!

Lördagens två starter klarade vi tack vare att jag tränade på starter under förmiddagen när de flesta körde öppenklasser som jag inte anmält till och att jag inte gick så långt ifrån henne innan vi startade. I agilityklassen diskade vi oss tyvärr ändå pga ett nytt dåligt framförbyte från min sida, ungefär av samma typ som fredagens, faktiskt, jag är för sen och svävar liksom ut när det handlar om framförbyten där hunden ska svänga mer än 90 grader. Hopploppet gick däremot riktigt bra Äntligen kändes det som att köra agility! Tyvärr åkte två bommar ned (maxade hinder i samtliga officiella klasser) så vi fick 10 fel, men jag kände ändå att vi tagit oss en bit upp från den botten vi började på under fredagen.

Sammanfattningsvis: Tur att jag började tävla nu, för det känns som om vi behöver många tävlingar innan vi blir säkra igen. Det jag framför allt ska fokusera på i träningen är kvarsittande, startproceduren, att hoppa även maxade hinder samt att ta 180-svängar över två hopphinder utan att riva. Daisy hoppar så tajt i de där svängarna att hon inte riktigt klarar det. Hon behöver fundera ut att svänga lite, lite rundare.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng