Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för februari 2010

fredag 26 februari

Produktiv fredag

Plusgrader och oändliga mängder snömodd - yes!!! Föredrar verkligen gammal hederlig grådaskig Stockholmsvinter framför den iskalla förlamning som vi äntligen kommit igenom.

Har fått tillbaka min vanliga ork och lyckades skriva de två artiklar som var dagens arbets-måsten på tre timmar blankt. Tog en springrunda med Sonic som sällskap, tillagade lunch och åt den, övningskörde en stund med Fredrik och begav mig sedan med Daisy till SSBK för att se vad som gick att träna där.

Hade turen att träffa Suzy som höll på att träna lydnad med sina hundar och var snäll nog att erbjuda sig att träna gruppmomenten med mig. Det gick bra och var jättenyttigt för Daisy som varken var van vid miljön eller hunden bredvid.

Sedan körde Daisy och jag ett pass med framåtsändande, kryp, fritt följ samt trekantsinkallning. Det sistnämnda kommer ur boken "Sök i teori och praktik" som jag nyligen läst. Trekantsinkallning går ut på att lära hunden att alltid ta rakaste vägen in mot föraren vid inkallning till en stig. Det är svårare än man kan tro, åtminstone i djup snö. Daisy vill gärna göra det enkelt för sig och springa närmaste vägen till stigen och sedan till mig. Det gick i alla fall bättre idag än igår så den här biten ska vi nog få till. Dessutom är det nyttig fysträning att öva på det i snön. Hon fick verkligen kämpa för att ta sig fram obanat i det djupa snötäcket, men så blev det bra belöning också!

Ikväll blir det agilityträning i ridhus med både Sonic och Daisy.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 23 februari

Årsplan

 

Har skrivit en årsplan för min och Daisys hundsportverksamhet, se Daisys sida!

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 22 februari

Bilder som ger tröst och väcker längtan

sunset2webb.jpghundarnaitalienwebb.jpg

 

Solnedgången har Sara fotograferat en sensommarkväll vid Mälarstranden där vi bor.

 

Sonic och Daisy är fotograferade på en olivträdsklädd höjd nära Gardasjön i Italien.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 21 februari

Stannade hemma

Har varit med om några kollisioner och avåkningar med bil i livet och känner stark olust inför situationer där jag riskerar att behöva vara med om det igen (liksom inför situationer där mina nära människor utsätts för sådana risker). Därför har jag bestämt mig för att under vintertid undvika långkörningar med bil så fort väglaget försämras. Anmäler bara till tävlingar och kurser som går att nå med tåg om jag skulle vilja. Gillar för övrigt mycket att åka tåg, så ibland - t ex till My Dog med Sara och Daisy i januari - väljer jag det som första alternativ.

Hade sett fram mycket emot hoppteknikkursen med Vappu Alatalo hos Fanny utanför Örebro den här helgen. Redan i början av veckan började SMHI förutspå snöoväder i helgen så jag bokade raskt tågbiljetter och började rusta oss för strapatser. Stolsryggsäck och hand- och fotvärmare inköptes och jag funderade mycket över transportlogistiken under helgen och fick hjälp av Fanny att lösa problemen. När klass 2-varningen lades ut under fredagen började jag ändå tveka lite inför att åka, men jag lyckades hålla modet uppe och satte mobilen på ringning på lördagsmorgonen. Ryggsäcken stod packad i hallen och jag hade "tänkt på allt". Men när jag vaknade på lördagsmorgonen sved det i halsen, SJ rapporterade om tågkaos på sin hemsida och det skulle bli 15-20 mycket blåsiga och snöiga minusgrader i trakten där kursen skulle hållas. Skulle jag lyckas hålla Daisy varm? Hur stor chans var det att samordningen av transporter med tåg och bilar skulle fungera för mig och de övriga? Skulle jag kunna tillgodogöra mig kursen när jag oroade mig så mycket för strapatserna runt omkring?

Efter en timmes funderande och diskuterande med Bengt bestämde jag mig för att stanna hemma. Det kände tråkigt, men samtidigt bra. Under lördagen tänkte jag ändå flera gånger på vad kul det skulle ha varit att vara med på kursen och hur bra det skulle ha varit för oss att få ny hjälp med hoppteknikträningen. Vi ridhustränade i alla fall på kvällen, men ändå...

I morse såg jag dock på Facebook att det inte blev någon kurs hos stackars Fanny i helgen. Det tåg som Vappu skulle komma med lyckades aldrig ta sig fram till Örebro. Efter många timmars väntan på iskalla stationer och i stillastående tåg vände Vappu hemåt igen.

Tycker verkligen synd om henne, arrangörerna och de få tappra kursdeltagare som kommit dit igår! Vilken otur att det skulle vara just den här helgen som vinterns värsta oväder slog till. Men bra ändå att alla inblandade verkar vara välbehållna, om än kanske inte så glada.

För egen del är jag tacksam att jag valde att böja mig för naturens krafter. Ibland är det bra att vara en snöstormsfegis.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 13 februari

Monsterbuss, kylslagen agility och lite till

Ett tag fundrade jag på att helt enkelt bara bryta ihop och låta dem placera mig som ett hjälplöst bylte i en snödriva vid vägkanten medan de redde upp alltihop. Jag hatar verkligen att backa en bil under press och på en smal väg. Att göra det mitt i en kurva, i kolmörker, omgiven av snöfyllda diken och med en enorm gul linjebuss som tornade upp sig framför mig - det var helt enkelt för mycket. Precis när jag nästan gett upp knackade en man på bilrutan och tog kontakt. Han såg hur det var fatt med mig och lotsade mig varsamt in till en kant genom precisa direktiv om hur jag skulle ratta bilen. Till slut kunde den mötande linjebussen passera och övriga bilar som radats upp bakom mig i mörkret på den uppländska byvägen.

Detta lilla uppfriskande äventyr inträffade när jag, Sara och hundarna igår kväll var på väg till Knivsta BK:s inofficiella agilitytävling i Lagga ridhus. För säkerhets skull passade jag på att ta fel i ett vägskäl lite längre fram också så att vi fick vända mitt ute i skogen. Både Sara och jag fann det fascinerande att människor faktiskt verkade BO där i skogens ödsliga mörker. Till slut kom vi ändå fram och då behövde vi inte vänta länge tills det var vår tur. Inga hemska bussmöten och vilsekörningar som inte har något gott med sig.

Daisy kutade som ett jehu (vad kommer det uttrycket egentligen ifrån?) och kom tvåa efter Jill i agilityklass. Vann ett finskt pussel med agilitytollare på! Sonic nollade också och vann en kampleksak som han är måttligt intresserad av. Tog alla kontaktfält.

I hoppklass diskade sig D eftersom hon flickade från mig till slalom i en situation där jag nog skulle ha säkrat upp genom att ropa på henne om det varit skarpt läge. Jag var dock inställd på träning och ville se hur hon gjorde utan ropande. Kan konstatera att vi bör antiflickträna även slalom.

Sonic tjuvstartade vilket gjorde mig lycklig. Trist nog fick han en vägran. Lustigt förresten med hans slalom. Nuförtiden tror jag faktiskt att det är i slalom som han är snabbast på banan. Han verkar alltid så nöjd när han kommer dit.

Jag hade en rolig kväll tack vare att Sara var snäll och följde med. Hon stod tappert ut med iskylan i ridhuset - hur kommer det sig att ridhus kan bli så fruktansvärt kalla? - och hjälpte mig att filma loppen. Kanske kommer hon att hjälpa mig att redigera Daisys agilityloppsfilm också och då kan det hända att jag laddar upp den här, för var ska jag annars skryta med tollarjehut någonstans?

Nu ska jag skriva ut protokollet från klubbens årsmöte i onsdags. Avgick som sekreterare. Känns befriande, faktiskt. Tog för mycket tid och kraft av mig, det där uppdraget, utan att jag kunde känna mig nöjd med resultatet. Jag är helt enkelt inte rätt sorts person i en BK-styrelse, tror jag (i alla fall inte i vår). Behövs mer "raka rör" än vad som är typiskt för mig. Man får bestämma sig för något och sedan driva det, inte vara för mycket diplomat.

Det jag vill ha av min brukshundklubb är bra förutsättningar för att träna med mina hundar och vidareutvecklas som hundmänniska. Bra och bred verksamhet med andra ord. För att få det är jag beredd att bidra på olika sätt, bl a som instruktör och som aktiv deltagare i träningsgrupper och liknande satsningar. Dessutom vill jag ha någon sorts "lugn och ro" kring mig på klubben så att jag kan fokusera på det jag tycker är roligt, nämligen hundarna (egna och andras). Och så behöver jag förstås ett givande och tagande med andra hundgalningar, dvs ett intresse för att hjälpas åt med träning och annat.

Är rätt säker på att det där inte är helt ouppnåeligt, även om det har känts så ibland på senare tid. Knepet är nog att verkligen fokusera på att få igång en bredare verksamhet, med träningsgrupper av olika slag etc. Kanske bidrar jag bättre till det utanför styrelsen än i styrelsen. Jag har glöd och entusiasm till övers, gäller bara att hitta något bra att använda dem till.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 7 februari

Reprisen

Att komma tillbaka till  samma ridhus, med samma tävlingsledare och till stor del samma medtävlande passade tollaren finfint. Hon var bättre imorse än på förra söndagens lydnadstävling i ridhuset i Viksberg. Lite över gränsen för att vara alltför "på", faktiskt. Det kom ett vinande ljud från tollarfrökens strupe då och då under programmet och vid två tillfällen uppfattade domaren att det var hon som lät och drog av poäng för det.

Själv var jag tyvärr mindre på än förra veckan, mest pga att mitt problematiska vänsteröga trasslar extra mycket just nu och det oroar mig så att jag har lite svårt att fokusera hundraprocentigt på saker och ting. Fria följet, gå-runt-rutan och inkallningen vet jag att jag kunde gjort bättre och antagligen därmed hjälpt till att skaffa oss lite bättre poäng. I resten av programmet sköter sig Daisy rätt mycket själv och hon var som sagt i form så där blev poängen bättre, fast med ett par pipavdrag.

Det som var bra var att hon satt på sittandet i grupp och fick en tia och att hon låg på platsliggningen. Dock blev det bara en åtta där eftersom hon även denna gång koncentrerade sig så mycket på att ligga att det var svårt att sätta henne upp. Fast denna gång räckte det med ett dubbelkommando istället för fyra som förra gången...

Mellan sittandet och liggandet passade Daisy på att jag iväg en påflugen pudelpojke, vilket renderade oss karriärens första gula kort. Hmm.

Vi vann i alla fall det hela och fick 287 poäng vilket är vårt rekord. Får väl fortsätta tävla lydnad ett tag till.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng