Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för december 2010

torsdag 30 december

Några bilder från mitt 2010

Freddesara.jpgskylt.jpgvastergarnwebb10.jpgvastergarnwebb7.jpgvastergarnwebb2.jpgdackvisbywebb.jpgdaisutynnelvisby_martinsvard.jpg

 

8459_red.jpg

herodec3.jpg

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 29 december

Valpträning är beroendeframkallande

Mina listor hjälpte mig förbi den där känslan av att "det är så oöverstigligt mycket jag vill lära valpen att det aldrig kommer att gå eftersom jag inte ens kommer att kunna minnas allt". Nu har jag hamnat i den betydligt mer angenäma känslan att det är så jäkla kul att leka och träna med Hero att jag vill göra det nästan hela tiden och måste hålla i mig för att han och jag ska hinna göra något annat också. Snacka om extremer!

Hero är heller inte precis svår att övertyga om att vi ska leka och göra övningar. Han ställer upp direkt med lysande ögon och öronen rakt upp. Oemotståndligt. Minsta kissrunda förvandlas lätt till ett litet träningspass för jag "ska bara" kalla in honom en gång i farstun och slänga en godis rakt bakom mig på vänster sida för att grundlägga djupa ingångar. Och så blir han jätte-på och vill testa att göra en ingång efter att ha ätit godisen och ingången blir helt perfekt. Vi blir superglada båda två och då måste vi förstås leka en liten stund... Sådär håller det på.

Dessutom får jag tillfredsställelsen att sätta kryss i rutor på min lista och sådant uppfyller något sorts behov av ordning och prestation hos mig.

Men listan har en annan bra funktion också. Jag får överblick och ser att jag faktiskt gör en hel del och att det går framåt. Då blir jag avspänd och får mer kvalitet i det jag gör med Hero. Jag kan också lättare bestämma mig för att hoppa över alla övningar på listan en dag och göra något helt annat.

På köpet har träningen med Daisy fått bättre kvalitet. Jag har några saker jag verkligen fokuserar på att förbättra och varvar med annat på ett sätt som jag känner mig nöjd med.

Med alla hundarna har jag tvingats bli bättre på att passa på att träna och aktivera i samband med de vanliga promenaderna. Det är helt enkelt ofta det enda sättet att få tid nu när de är tre. Och detta är bra även för Sonic, han får mer aktivering och utmaningar på det sättet än han får om jag bara traskar mina rundor för motionens skull.

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 25 december

Utvärdering 2010 med Daisy

När jag läser min plan för det år som börjar närma sig sitt slut nu, ser jag att det egentligen bara är i agilityn som jag kom i närheten av mina mål med Daisy. Vi har fortsatt att bli bättre och klarat ett antal topp-fem-resultat som jag var glad över. SM-förberedelserna fungerade inte riktigt lika bra som 2009 och rivningsproblemen förvärrades kring årets SM, men jag tog tag i dem och det blev bättre igen. Vi deltog i landslagsuttagningen och placerade oss i mitten av resultatlistan. Vi har båda massor av lust och glädje med oss från agilityåret och ser fram emot det nya. Då ska jag satsa mer på SM igen.

 

När det gäller tävlingslydnaden har jag slagits med problemen med gruppmomenten, fått förbättringar tidvis, men inget som hållit. Mitt resultatmål för 2010 var minst en tävling över 290 poäng, men vårt rekord blev 287 poäng. Nu har jag bestämt mig för att lägga tävlingslydnaden i malpåse ett tag och satsa mer helhjärtat på bruksträningen.

 

I brukset blev det inget av med att påbörja sökträning och jag har inte gjort en enda högretävling i spår. Känns synd, men vi har inte varit redo för att tävla och inte fått tid med söket. Spårträningen har aldrig blivit tillräckligt frekvent för att nå förbättring och framåtsändandet, krypet och skallet har inte heller varit tillräckligt bra för att tävla med. Något som utvecklats mycket positivt under 2010 är uppletandet. Det är lätt att träna och där har jag kunnat avancera och öka motivationen. På sistone har jag också kommit igång med bättre träning av brukslydnaden och nu ser jag en utveckling även om den går sakta. Hoppas en hel del på den fjärrstyrda bollkanonen som jag beställt, när det gäller framåtsändandet. Belöningsplaceringen blir nästan aldrig riktigt bra nu. Ändå har vi blivit bättre på att hålla rak kurs i saktagåendet och börjar få ett högt värde för momentet.

 

Sammanfattningsvis blev det ett mellanår med vissa framgångar, men också motgångar som tvingat mig att ändra kurs. I början av agilitysäsongen ställde mitt vänstersidiga synproblem också till det en hel del innan jag hann anpassa mig. Nu är jag i alla fall rejält sugen på två tydliga mål för 2011:  Snabb dubbelnolla på agility-SM och uppflyttning till elitspår. Vi ska med andra ord träna agility och bruks och tävla agility och minst ett högrespår. Just nu är det lite snö i vägen, men den här perioden kan användas till teknik- och momentträning. Och sedan...!

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 25 december

Hero på kurs igen

Har varit med Hero på kurs för Maria Hagström. Hundgänget på kursen utgjordes av Hero och hans syskon Epic och Win samt fem andra valpar/unghundar. Vi mattar kom  från Sverige och Norge och hade två intressanta, lärorika och roliga dagar tillsammans med våra hundar. Kursen handlade om grundträning för tävlings-/brukslydnad och gav bra kvitto på att jag gjort ungefär rätt hittills och mängder av idéer om den fortsatta träningen. Såhär prydliga såg valptrion från For the Win ut när de poserade för kameran i en paus (fr v: Epic, Win och Hero):

syskonen.jpg

 

Denna juldag har jag äntligen lagt upp en träningsstruktur för träningen med Hero. Det är så mycket jag vill göra och ofta blir jag frustrerad över att jag glömmer saker eller bara tränar det som jag råkar komma att tänka på.

Nu har jag en lista med saker jag ska försöka öva så gott som varje dag, en annan lista med "ofta-övningar", en med "ibland-träning" och en lista med saker som jag ska börja experimentera med.

Mina varje-dag-övningar är just nu (utan prioritetsordning): Inlärning av ett positivt felkommando, öva Hero på att nonchalera godishanden,öva vidare på omvänt lockande, kedjning av moment/momentdelar/konster,inkallning, "byta grejer" (grundövning för apportering), gripande, hållande, utgångsställning (ge högt värde), ingångar/bakdelskontroll/svängar, lekutveckling, följsamhet/fritt följ i olika tempon, stadga i alla tre positionerna samt cirkelträning. "Ofta-övningar" är bl a sättande, läggande och ställande både stationärt och i rörelse, grundövning för framåtsändande, sändande i olika riktningar, fjärrskiftena, gå i koppel, hantering, vänta lugnt, jobba när någon annan kommenderar, balansera på saker, 2 portar slalom och hoppteknik.

Och så finns det en hel del annat som jag vill göra ibland och ändå med viss regelbundenhet.

Känner mig mycket nöjd med mina listor och kommer att försöka fylla i en lista för varje vecka för att se att allt blir gjort. Vissa korta anteckningar får också plats på listan, t ex kan jag skriva "X sek" för att veta hur lång stadga vi som mest uppnådde. Utvärderar mer gör jag i min träningsdagbok vid behov, men det mesta om hur träningen går och vad som är nästa steg brukar jag hålla i huvudet.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 14 december

Dessa underbara kontaktfält...

Funderar mycket över vilket kontaktfältsbeteende jag ska välja för Hero och hur jag ska lära honom balanshindren. Visst vore bra springande kontaktfält det bästa ur fartsynpunkt, men de är svåra för domaren att se och bedöma och kommer det en border colliehane i full fart och inte stannar, är nog risken stor att det blir fem fel.

Alltså ska jag ha något sorts stopp, som jag sedan successivt kan göra allt kortare och helt hoppa över när det verkligen gäller. De stopp jag sett fungera någorlunda är ju 2 på, 2 av, med och utan nosdutt. Nackdelen med detta beteende utan nosdutt kan enligt min erfarenhet och mina intryck från tävlingsbanorna ofta vara att hunden trots långvarig träning aldrig blir helt säker på var framtassarna ska vara. Är det någonstans i slutet av hindret eller på marken nedanför? Tveksamheten går ut över farten och man får lätt ett smygande beteende på slutet av balanshindret (om inte hunden tycker det hela är så jobbigt att han  helt sonika hoppar ÖVER kontaktfältet istället).

Nosduttar minskar denna otydlighet om var tassarna ska vara, men jag känner mig helt enkelt inte attraherad av att ha det beteendet på Hero. Jag gillar inte det där med att hunden ska köra nosen i marken. Obs att det inte är något principiellt utan bara handlar om en känsla hos mig, en smaksak skulle man kunna säga. Men om jag inte tilltalas av beteendet är förstås faran överhängande att jag inte kommer att bli så bra på att lära in det och träna med det.

Slutsats: Då måste det ändå bli 2 på, 2 av utan nosduttar.

 

Men jag vill ändå försöka hitta ett nytt och bättre sätt att träna in det än mitt gamla sätt, för att om möjligt göra det tydligare för hunden att tassarna ska ned på marken och för att kunna behålla farten hela vägen. Tidigare har jag kört med targetmatta nedanför kontaktfältet och mycket belöningar framåt. Jag har också fokuserat mer och mer på att belöna släpp och allt mindre på  att belöna kontaktfältsbeteendet. Men nu skulle jag vilja testa en metod utan targetmatta. Har sett att det finns en metod där man tränar på en rak bräda som är uppallad så att den ligger ett par decimeter upp i luften. Hunden ska springa fram till kanten och slå ned tassarna på marken framför medan bakkroppen är kvar på brädan. Detta kanske kan vara en idé - det borde ju göra kanten väldigt tydlig från början. Dessutom får man nästan automatiskt bra bakvikt på hunden. Sedan ska man väl antagligen luta nedfarten mer och mer tills man har den rätta lutningen.

 

Uppfartsbeteende ska jag också lära honom, men där tänker jag mit någon sorts "running up contact" där han ska lära sig att smälla till nedre delen av uppfarten med en tass.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 10 december

Bättre och bättre!

Hemma igen från 2 dagar i Malmö med kurs för Greg Derret. Daisy och jag har gått kurs för honom flera gånger förut i december i samma ridhus i Södra Sallerup. Liksom alla tidigare gånger kan jag konstatera att det var värt insatsen i pengar och möda.

Märker att mycket i systemet börjar sitta riktigt bra hos både D och mig nu och har fått tydligt visat för mig vilka delar som jag fortfarande inte lyckats träna tillräckligt tydligt och bra. Inte minst starten på bakombytena behöver förbättras. Daisy har inte förstått vad jag vill och gissar att "det är nog bakombyte" i vissa lägen som liknar den första delen av bakombytet ("skicket" när man sätter riktningen till nästa hinder). Egentligen kan man säga att hon gissar på bakombyte så fort hon blir det minsta osäker på vad jag försöker göra. Jag är inspirerad och har material till ett par härliga vinterprojekt!

Greg har börjat tala mer om att man inte alltid kan handla perfekt och att det är så livet är, men att man måste lära sig att se konsekvenserna av sina kompromisser. Om man gör det kan man mot-träna och minska de negativa följderna av kompromisserna. Jag som inte springer vrålsnabbt och har svårt med att koordinera fotarbetet har alltid varit lite lagd åt kompromisshållet. Nu känner jag att Greg har ännu mer än förut att tillföra mig. Jag behöver inte ha "dåligt samvete" för att jag inte är perfekt, jag behöver se till att bli en ännu bättre hundtränare istället. Och det kan jag ta mig tusan klara! Särskilt när jag får bra undervisning om hur. Ska lägga in mer basövningar med bara ett fåtal hinder i vår träning i vinter för att renodla de olika saker man gör på banan och försöka utföra dem tydligare för att öka D:s förståelse.

Idag tänkte jag på att det är lite för långt emellan de här seminarierna. På tolv månader hinner man glömma en del och svåruträtade frågetecken dyker upp. Skulle behöva lite mer kontinuerligt lärande åtminstone under en tid. Känns särskilt viktigt att bli ännu bättre på systemet nu när jag snart ska börja lära Hero det. Funderar på regelbundna online-lektioner som Greg och Laura Derret erbjuder. De kostar ju en hel del pengar, men man kan få ganska många sådana lektionspass för den sammanlagda kostnaden av en decemberkurs i Malmö. Kanske ett vettigt alternativ för 2011?

Malmöresan tillsammans med Mija och Rasken erbjöd kul och minnesvärda vinterstrapatser. Igår eftermiddag var vi nog en syn för sig när vi stretade genom iskalla, snöblåsiga Malmö - från ytterområdet Bellevue ända till centralstationen - i en och en halv timme. Vi hade lämnat tillbaka bilen och skulle med tåget. Alla alternativ i min plan utom att gå till fots hade spruckit. Mija och jag hade enorma ryggsäckar och varsin hundbur att bära. Klockan närmade sig fem och vi hade inte ätit något sedan morgonen utom chips och kakor. Vi klarade det och efteråt är det ett roligt minne...

Tåget till Stockholm var bara en dryg halvtimme försenat. Det var helt fullbokat så våra djur fick stifta ganska nära bekantskap med boxern Sune. Daisy är i början av löp och var ännu jätteargare än vanligt på både Rasken och Sune. De var å sina sidor så förtjusta i varandra som hanhundar är med en löptik i närheten. Man kan lugnt säga att de icke hundägande resenärerna fick en hel del zoologisk underhållning.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 5 december

Journalistik

Journalistik är ett ämne som nästan varenda människa har åsikter om. Och det är bra, för god journalistik är viktigt. Att vi diskuterar vad medierna rapporterar om och hur de gör det utvecklar vår demokrati. (Även om man som  journalist ibland ligger lite lågt med sin yrkestitel vid middagsbord där mediekritiken blir enfaldig genom att slå in öppna dörrar om kvällstidningars och kändispressens övertramp.)

 

Journalistik är också något som många anser sig kunna utan att ha lärt sig det. De flesta av de personerna har rätt. Trots att de inte journalistutbildat sig på något sätt, har de med hjälp av samhällsintresse och sunt förnuft skapat sig en bild av vilka grundkrav journalistisk rapportering behöver uppfylla för att vara värd namnet. Det handlar om sådant som källkritik, rätten till genmäle, respekt för privatlivets helgd, noggrann faktakontroll och att sträva efter objektivitet.

 

I det senaste numret av nya Brukshunden finns ett reportage om VM i agility. Det handlar till stor del om den svenske domaren på VM och hans insatser. Det är skrivet av hans fru som vad jag vet inte utövar agility eller brukar skriva om detta ämne. Ändå recenserar skribenten både nämnde domares och de svenska deltagarnas insatser.

 

De på Brukshundens redaktion som valde att spegla agility-VM under dessa förutsättningar, anser antagligen att de kan journalistik. Jag anser att detta starkt kan ifrågasättas. Det är mycket svårt att vara källkritisk och objektiv om man är gift med källan. Detta tycks inte redaktionen ha insett.

 

Det hade funnits sätt att lösa det hela utan att hamna i detta journalistiska fiasko. Varför inte exempelvis låta skribenten skriva en krönika om att vara domarfru på VM och komplettera med en KORREKT resultatrapportering och någon kommentar från det guldvinnande large-laget? 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 2 december

Hero i december 2010

Han har långa ben, leker jämt, börjar tappa mjölktänderna, gillar att pussas och har inte riktigt köpt det där med att naturbehoven bara ska göras utomhus. Det sistnämnda uppskattar vi inte riktigt, men vi behåller honom ändå!

 

herodec1.jpgherodec3.jpgherodec4.jpgherodec2.jpg

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng