Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för augusti 2009

söndag 30 augusti

Lördag i Roslagen

Upp klockan 5 och iväg med Daisy till Olandstraktens brukshundklubb på vägen mellan Uppsala och Östhammar. Termoskaffe under bilfärden genom gryningen.

Det hade regnat under natten, men nu var det klart och solen började värma. Vi var nio tävlande ekipage som åkte ut i skogen. Jag var väldigt spänd på att se hur spåret skulle gå denna gång, med tanke på hur dåligt det gick senast. Men jag hade inte behövt oroa mig, vi fick ett underbart kul spår och Daisy var SÅ duktig. I upptaget tyckte domarna fortfarande att jag kunde varit mer aktiv, men jag var ändå bättre än senast och Daisy var helsäker så det blev 8,5 på upptaget vilket ju är mycket bättre än 0. Sedan hittade hon alla pinnarna på 18 minuter och gick spiksäkert hela vägen. 10 på spåret alltså.

Äntligen skulle vi få göra uppletande på tävling. Det bjöd dock tyvärr på insikten att Daisy behöver tränas på att hämta föremål som sju andra hundar med förare nyligen roat sig med. Hon sökte hyfsat bra och markerade flera föremål, men såg inte ut att fatta att de skulle hämtas. Ett som låg riktigt nära tog hon ändå in, men i övrigt tyckte hon att sakerna kunde få ligga där de låg. Alltså 0 på uppletandet. Jag har naturligtvis tränat emellanåt med andra föremål än mina egna och med att en annan hund haft dem. Men aldrig tänkt på vad som händer om man har startnummer 8 som jag hade igår, dvs att ett helt gäng andra hundar nyligen dreglat på grejerna. Så nu är det dags att öva på det också...

Lite sifferexercis i lunchpausen visade att det var kört med uppflyttning, men jag ville väldigt gärna testa lydnadsprogrammet i skarpt läge. Samtidigt ville jag inte i onödan riskera en misslyckad platsliggning som jag inte skulle kunna korrigera. Kom på att jag borde klara de 50 poäng som saknades till godkännande även utan platsliggning så jag bad att få avstå den och tränade parallellt med övriga fast vid sidan av planen. Daisy låg då fint och viftade bara med öronen när de sköt. Det blir allt tydligare att det är själva situationen med andra hundar och ev. okända människor som gör att hon inte är stabil på platsliggning.

Så småningom var det dags för vår planlydnad och då tycker jag faktiskt att vi hade lite otur (fast med mer och bättre träning skulle den givetvis ha spelat mindre roll). Precis när jag skickade på framåtsändandet så sprängde de på en tydligen lördagsjobbande byggarbetsplats i närheten! Daisy blev helt stel och nollade framåtsändandet eftersom hon inte ville springa ifrån mig. Dock gjorde vi i alla fall promenader genom gruppen åt båda hållen med Daisy några meter framför mig och gruppen verkade hon inte bry sig om, vilket ändå var bra information.

Sedan nollade hon även krypet och skallet innan hon med min hjälp tog sig samman och gjorde en fin apportering av tungapporten och ett bra hopp-sitt. Med fem nollor i protokollet(varav en alltså frivillig) skrapade vi ihop 366 poäng, vilket ändå räcker för godkännande. Vi har en bit kvar till uppflyttning, men det kändes ändå mycket bättre den här gången när hon klarade spåret så bra och vi fick vara med hela vägen.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 23 augusti

Nynäs

Så har vi varit på agilitytävling igen, efter nästan två månaders uppehåll. På plussidan: Daisy springer jättebra och är minst lika motiverad som före uppehållet. Hon hoppar bra och har inte rivit något. Detaljträningen av olika saker - slalom, upplopp, balanshinder - verkar ge resultat.

På minussidan: Jag är ringrostig handlings- och attitydmässigt och Daisy försöker hela tiden tjuvstarta. F-n också! Hur kunde jag hamna i det problemet, jag som ALDRIG skulle göra det?

 

Resultatmässigt blev det tre nollor (varav två gav "onödiga"SM-pinnar, Daisy är ju redan SM-kvalad) och en disk. Inget lopp känner jag mig sådär supernöjd med. Bästa placering 7/57.

 

Sonic har verkat glad och bitvis kört bra, men dessemellan ägnat sig åt dumheter som att nosa på banan. Känns lite meningslöst.

 

Med D ska jag nu gå in ordentligt för att förbättra starterna. Utan dem är det kört att göra något bra.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 21 augusti

Tro det eller ej

...men dobermannens matte, som varit bortrest under händelseförloppet med Sonic och kommit hem först nu, hävdar att det inte var attacken från hennes hund som orsakade Sonics bitskador. Hennes sätt att slingra sig undan sitt ansvar är att säga att eftersom vi sökte veterinärvård först på morgonen så kan någon annan hund under nattimmarna mellan dobermannöverfallet och veterinärbesöket också ha hunnit hoppa på Sonic och bita honom!!!

Sanslöst, eller hur?

 

När Sonic blev biten sent på kvällen visste Bengt inte vad det var för en hund och ägare. Dessutom såg han trots försök till undersökning i sken av en gatlykta inte såren förrän han kom hem. När jag kom hem från ett möte på klubben bedömde jag att vi antagligen skulle behöva åka till veterinär eftersom såren var större än de bitsår jag hanterat tidigare. Men jag ansåg att vi kunde vänta till morgonen.

 

Först på eftermiddagen efter attacken lyckades vi klura ut vad det var för hund som hoppat på Sonic och var den bor. Det var då vi gick hem till hussen och talade med honom första gången.

 

Både han och matten medger att deras hund hoppade på Sonic, men säger olika vansinnigheter i stil med att den bara lekte och att om en dobermann biter måste man bända upp käftarna på den. Alltså är det någon annan hund som bitit vår och vi har fått för oss att vi ska försöka få dem att betala ändå.  Antingen är de helt skamlösa och försöker bara komma undan sitt ansvar, eller så lider de av någon sorts kollektiv förföljelsemani. Kanske båda?

 

Jag har polisanmält och blev då mycket seriöst bemött. Kändes skönt. Nu ska vi släppa det här och gå vidare. Sonics sår läks bra.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 19 augusti

Tävlingsplan

Det är verkligen roligt att hålla på med tre hundsporter. Och det är mitt eget val. Alltså är det inte synd om mig för att jag drabbas av grava prioriteringsproblem när det gäller vad jag ska välja att tävla i vid olika tillfällen. Sådana problem har jag i alla fall haft ett tag nu; Borde jag inte ta tag i tävlingslydnaden lite bättre snart igen och anmäla mig till någon tävling? Hur många högrespårtävlingar kan jag lyckas klämma in innan säsongen är slut? Vilka agilitytävlingar känns lockande att anmäla sig till? Och varför måste alla tävlingar vara på samma datum?

 

Idag bestämde jag mig i alla fall för att det får räcka med max två högrespår till i år. Är anmäld till Olandstrakten om knappt två veckor och sedan har Visby ett den 4 oktober. Blir vi kvar i klassen så får vi ta nya tag med högretävlandet i vår. Dock ska jag vara bättre än i fjol på att hålla igång spårträningen under vintern så att jag inte behöver "börja om" när snön smälter.

Beträffande tävlingslydnaden ska jag testa en tävling om inte alltför länge och så får jag planera vidare utifrån hur det går.

Och när det gäller agilityn är mitt långsiktiga mål just nu bra resultat inomhus på matta antingen i Göteborg i januari eller på Kistamässan i januari om den tävlingen blir av i år också. Jag måste se till att komma åt att träna på matta, för Daisy har riktigt svårt för det.

När det gäller agilitytävlandet under hösten kommer jag att köra 1-2 tävlingar i månaden och främst använda dem till att träna på olika saker på ett medvetet sätt. Och att ha kul, förstås. Är anmäld med Sonic och Daisy till tävlingarna i Nynäshamn kommande veckoslut. Sedan är det lagtävling på Mälarå den 30 augusti, agility med Daisy på Sofieroutställningen den 12 sep och Solna-Sundbybergs tävling med båda hundarna den 26-27 september. I oktober är det bara KM inplanerat, i november är det Rättvik och i december Stora Stockholm.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 17 augusti

Min helg

  • Tvättat och sköljt bitsår. Det djupa börjar bli rätt inflammerat, vi ska ta bort dränaget hos veterinären imorgon, blir skönt att få läkningen kollad av någon som vet hur det ska se ut. Sonic gillar inte det här och man får vakta honom hela tiden för att han inte ska göra det hela än värre.
  • Dobermannhussen har varit här och hälsat på Sonic och bett oss om ursäkt. Alltid ett steg i rätt riktning. Nu är det bara pengarna som saknas. Denna fråga vågar han inte besluta om själv, hävdar han, han måste vänta in sin hustru som kommer hem imorgon. Det sägs vara hon som äger hunden (vilket inte ska ha nån juridisk betydelse i detta fall, men ger honom en chans att förhala det hela.
  • Prova-på-dag på klubben med sanslöst stort antal deltagandse hussar, mattar och hundar. Väldigt roligt och trevligt. Tyvärr är det alldeles för många som vill gå nybörjarkurs i agility.
  • Daisy har tränat lite av varje och simmat i olika sjöar. Igår gick hon ett spår som var ca 1,5 km och hon gjorde det jättefint! Medan spåret låg lunchade jag på en utmärkt Salad Nicoise som jag fick äta med hjälp av en vittringspinne.
  • Idag börjar Fredrik i skolan, Sara börjar på ondag. Verkar som vanligt helt ofattbart att hela sommarlovet gått. Men det har varit bra, med SM som en fin början, sedan många sköna Gotlandsveckor och så Londontrippen för att få lite storstadsstimulans.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 14 augusti

Fortsättning

Nu är attackhunden och dess husse identifierade, tack vare detektivarbete från Bengts sida.

Bengt och jag var och ringde på hos hussen som påstod att han inte hade möjlighet att prata just nu. Vi utväxlade telefonnummer och ska diskutera vidare per telefon.

Dobermannhanen, 14 månader, stod ensam kopplad på uteplatsen framför lägenheten på bottenplanet och skällde på alla som gick förbi.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 14 augusti

Jag blir så trött och arg

Igår kväll tog Bengt ut Sonic på kvällsrastning vid 22.30-tiden. Det var mörkt ute. Nere på strandpromenaden är flera gatlyktor trasiga så gruppen med gubbar och stora hundar som fanns på en gräsmatta intill gångvägen syntes inte speciellt bra. När Bengt och Sonic passerade kom en lös stor, mörk hund fram emot dem, men Bengt sade åt den och den vände tillbaka mot gruppen. Plötsligt vände den dock igen och sprang efter Sonic som självklart var kopplad. Den stora hunden hoppade på Sonic bakifrån. Sonic var helt oförberedd och kom sig inte ens för med att försvara sig. Den främmande hunden lät lite dovt och högg mot hans framparti. Bengt försökte få bort den och ropade ilsket på ägaren som lite dröjande kom fram och fick bort hunden med några ord om att det inte var så farligt för "den brukar göra sådär".

Vid undersökning hemma visade det sig att Sonic fått flera bitsår i nacken och ett stort på bringan.

Jag åkte till Södra Djursjukhuset med honom i morse och tillbringade två och en halv timme i väntrummet innan vi fick komma in. Nu har Sonic en dränageslang i ett av nacksåren som visade sig vara många centimeter djupt, är rakad på flera ställen, har måst gå igenom en sövning och går på smärtstillande.

Vi vet inte vem ägaren till den anfallande hunden är. Veterinärräkningen gick på 2 537 kronor.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 9 augusti

Första försöket

...men inte sista. Åkte till Knivsta för att tävla högrespår med Daisy i morse. Väckning kl 6. Drog startnummer 10 och fick vänta nånstans i Upplandsskogarna till kl 11 innan vi fick gå ut på spåret. Det var hett och jag var nervös.

Daisy tog upp spåret vid första kontakt i upptagsrutan, men bakspårade tyvärr. Och min orutin gjorde att jag inte vågade vända henne särskilt bestämt utan hon fortsatte att vilja bakspåra tills tiden gått ut. Fick veta att jag skulle kunnat få en 7:a istället för en 0:a bara genom att vända på henne och tydligt peka ut åt vilket håll hon skulle spåra. Nyttig kunskap till nästa försök (men lite konstig regel, eller?).

När jag visade på spåret åt rätt håll satte hon iväg i god fart och det kändes hyfsat trots att jag skulle önskat att hon fäst ännu tydligare på spåret. Vi hittade en pinne ganska snart och sedan spårade Daisy verkligt snyggt i omkring tio minuter och jag var länge helt säker på att vi var på spåret. Men inga fler pinnar dök upp. Jag är helt säker på att hon spårade, men troligen ett annat spår, som hon växlat över på (det har hänt förut och är nåt av allt det där vi behöver träna på). Spåret vi följde gick i väldiga kringelkrokar och i ett stort, solgassigt område med vitmossa tappade hon det. Då hade det gått ca 20 minuter och vi var vilse i skogen. På något sätt lyckades vi ändå så småningom ta oss ut på den lilla skogsvägen som spåren utgick ifrån och träffa vår mottagare.

Jag hade alltså brutit tävlingen, men valde att stanna för att träna och titta på lydnaden. Det visade sig att endast 5 av 12 tävlande tog sig vidare till lydnaden. En av de 5 var härligt nog agilitylagkompisen Ullis med Diesel, som sedermera vann hela tävlingen och blev uppflyttade. GRATTIS igen!

Medan uppletandet pågick hann Daisy med ett dopp i sjön och ett kort spår där hon fick spåra fram till målet (belöningsburken) och förhoppningsvis bättra på ett skamfilat självförtroende. Sedan var det platsliggning med skott som Daisy och jag genomförde vid en plan intill tävlingsplanen och som gick utmärkt. Hon viftar på öronen när de skjuter, men ligger kvar och är inte rädd.

Intressant sedan att se de fem lydnadsprogrammen och särskilt kul att se Ullis och Diesel som var mycket duktiga  trots den dallrande hettan.

Körde lite agility och tränade framåtsändande några gånger efter tävlingen, men nu är vi hemma igen och jag känner mig trött och faktiskt rätt nöjd, trots allt. Jag har lärt mig en hel del på den här dagen och någon gång kommer vi säkert att klara det. Det får ta den tid det tar, om jag lägger stress på detta kan jag lika gärna lägga av för då är det inget kul.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 7 augusti

I-landsproblem

Sara och jag har bestämt oss för att ha ögonen öppna för "i-landsproblem" och försöka samla på dem litegrann. Och när självkritiken nyss slog till kom jag på att gårdagens blogginlägg skulle kunna platsa bra i samlingen. För nog är "de har byggt om vår lekplats till en boulebana" ett i-landsproblem.Skäms

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 6 augusti

Deprimerande

När vi kom hem från allt semestrande fann vi att bostadsrättsföreningen under vår bortovaro passat på att riva den lilla lekplatsen utanför fönstret i mitt arbetsrum och bygga om den till -

boulebana. Det är säkert en korrekt bedömning av vår styrelse att husen i föreningen numer bebos av fler personer i de boulspelande åldrarna än av barn som uppskattar sandlåda (med kattbajs)+häst på spriralfjäder+klätterställning med rutschkana (och kattbajs). Våra hus är byggda 1989-90 och det första decenniets småbarnskullar är nu ofattbart långa tonåringar eller har flyttat härifrån och lämnat (boule-älskande?) föräldrar i lägenheter som antagligen upplevs som lagom stora nu eftersom de inte är särskilt generöst planerade. Ändå tycker jag på något vis att ombyggnaden är deprimerande. Dagisbarnen brukade leka utanför mitt fönster mulna höstmorgnar och pigga upp mig. Att (som jag kan göra just nu om jag skulle vilja) beskåda herrar som ingående begrundar och diskuterar blanka metallklots lägen i förhållande till varandra är inte alls lika stärkande för livsandarna.

Ska borttagandet av lekplatsen rent av ses som ett tecken på att vi numer hellre ser fd villaägande par i övre medelåldern än barnfamiljer bland våra nyinflyttade? Så att vi får åldras och spela boule i lugn och ro, utan störande barnskrik och spår av barnvagnshjul på trapphusens marmorgolv? Nej, fy, så vill inte jag ha det. Visserligen är det praktiskt att kunna fylla barnvagnsrummet med hundburar och hemmagjorda agilityhinder, men hellre skulle jag faktiskt vilja bli utkörd av unga familjer som behövde utrymmet för sina högteknologiska bebisfordon.

Både med Fredrik och Sara har jag tillbringat många timmar i den numer borttagna sandlådan och jag har gillat att iaktta våra efterträdare (som faktiskt funnits även om de inte varit så många). Nu är det slut med det. Sara försökte i alla fall trösta mig häromdagen med att den nya banan säkert lämpar sig väl för vissa lydnadsövningar. Och det ska jag banne mig pröva.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 5 augusti

Landning

I måndags kväll kom vi hem från några roliga dagar i London, där vi gjorde turistgrejer, shoppade, deltog i gatuvimlet, åkte buss, var i Hyde Park och åt på olika restauranger. Hundmässigt lade jag bl a märke till att gatorna var så gott som helt poop-fria, londonborna verkar vara bättre än vi på att "plocka upp". En annan observation var att i Hyde Park går många hundar lösa och uppför sig avspänt och artigt mot både andra hundar och människor. Så ser det aldrig ut i en svensk park, jag undrar vad skillnaden beror på.

Igår hämtade jag hundarna på pensionatet. Sonic var precis som vanligt, men Daisy verkade en smula stressad - snudd på överdrivet glad och väldigt uppvarvad. Idag har hon dock lugnat ned sig (så mycket som hon kan...).

Jag kämpar för att komma igång med jobbet ordentligt, samtidigt som det är en massa annat att göra också och som av någon anledning hela tiden tränger sig före i medvetandet. Jag brukar alltid ha svårt med arbetsdisciplinen så länge som barnen har sommarlov. förr kunde jag skylla på att de behövde viss service, men nu klarar de sig helt själva. Ändå får jag inte alls så mycket gjort som annars och det är frustrerande.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng