Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för maj 2009

måndag 25 maj

Hoppchampionat och lite annat skryt

Har tävlat agility fyra dagar i rad. Två dagar i Örebro och två i Knivsta. Var lite less på agilitytävlande igår kväll, men det börjar redan att gå över...

Det går bra just nu och jag och hundarna har kul på tävlingsbanorna. I torsdags morse inledde vi Örebrotävlingen med att båda hundarna nollade en rätt svår agilityklass och kom trea (Daisy) respektive sjua (Sonic) av 63 startande.

Det kan man nästan kalla en bra början, tycker jag.

Dagen därpå tog Daisy sitt sista hoppcert med en nollad fjärdeplacering av 59 startande.

Under de två Knivstadagarna tävlade jag bara med Daisy, Sonic hade välförtjänt semester. Daisy och jag gick runt i de flesta klasserna och jag är mycket nöjd med ett par av våra lopp. Konkurrensen var hård och det var en riktig utmaning att ändå kämpa och göra vårt bästa, men det tycker jag att vi gjorde. Tre nollade hopplopp som gav SM-pinnar fixade vi. Som bäst kom vi femma av 70.

I agilityklasserna blev det femmor eller disk.

"Bodde" ihop med Nina (tack för att jag fick dela tält när mitt eget fortfarande var dyblött efter Örebro!) och vi tittade så mycket vi hann på varandras lopp och gav stöd och feedback. Det var Ninas förtjänst att jag inte vågade slarva med att titta på Daisy medan jag lämnade henne inför starten i gårdagens sista hopplopp, som jag sedan blev mycket nöjd med. Bra med sträng övervakning.

Vi tävlade också lag med Diesel och Råttan (den senare med Håkan som förare). Det är svårt att köra på tre och laget diskade sig tyvärr i båda lagloppen. Men vi kommer igen nästa helg i Oskarshamn, då även Sonics lag ska tävla.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 16 maj

Lydnadstävlingspaus för moster Daisy

Nu har Daisys härliga syster Olea fått sina valpar. Fyra fina hanar blev det. Den nyblivna mamman ser så nöjd ut på bilden på Njupavallens hemsida.

 

Daisy och jag har varit i Tierp, eller rättare sagt i det vackra, lilla brukssamhället Ullfors på den uppländska landsbygden. Tävlingen i förmiddags gick på den fina fotbollsplanen där, Ringavallen tror jag den heter.

Vi var inte med så länge. Allt kändes bra innan vi gick in, det vara bara en hund (som verkade snäll) till i eliten och jag var bestämd och hade tummen i ögat på henne. Självklart har vi tränat en hel del sittande och liggande de senaste dagarna (med Sonic eller helt utan annan hund) och det har inte varit några konstigheter med det.

Men under sittandet på tävlingen reste hon sig tydligen en kort stund (hon satt kvar på exakt rätt fläck när jag kom tillbaka så jag märkte ingenting). Och under platsliggningen reste hon sig medan jag var på väg ifrån henne (ca 10 meter bort). Sedan stod hon på sin plats i fyra minuter.

Efter de två nollorna bestämde jag mig för att bryta.

Nu blir det lydnadstävlingspaus tills vi fått ordning på detta, även om det skulle ta ett år.

Jag ska koncentrera mig på agilityn och träna spår, uppletande och brukslydnad när vi vill ha omväxling. Tävlingslydnaden ska få ligga i malpåse, i alla fall i några veckor.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 14 maj

Glad och frustrerad/bekymrad

Daisy och jag tävlade lydnad på Strängnäs lokala kennelklubb igår kväll. Fint vårväder och lugn stämning, förhållandena var toppen!

Resultatet blev 283 poäng (vår toppnotering hittills) och vi kom på andraplats efter en helt suverän bordercollie.

Det glädjande var att även Daisy var helt suverän under den individuella delen av programmet:

Fritt följ: 9,  "Släpper något"

Gå-runt-rutan: 8,   "Steg ställande, lite gnäll"

Inkallning:  10

Rutan:  10

Apporteringsdirigering:  10

Metallapportering över hinder:  10

Vittring:  10

Fjärrdirigering:   8   "Gnäll"

 

Ja, hon lät faktiskt under programmet ibland för första gången på tävling och det är ju inte så bra, men hon och jag jobbade ändå väldigt bra och gnället oroar mig inte så mycket. Inbillar mig att jag vet hur jag ska hantera det. Den påbörjade processen att balansera hennes förväntan ska säkerligen kunna motverka gnäll.

Värre är det med platsliggningen, som hon nollade igen. Ännu en gång genom att sätta sig upp igen innan jag hunnit lämna henne. Jag lade om henne och lämnade henne och hon låg hur bra som helst. Det är alltså inte själva liggandet som är problemet, utan den där stunden medan jag är kvar hos henne efter nedläggandet. Går just nu och grubblar över olika strategier för att komma åt detta, förutom det jag redan börjat med (hon får ligga, ensam eller med Sonic, mycket långa stunder på olika platser varenda dag och får ingen belöning förrän hon gjort ytterligare några uppgifter). Ska jag bara kämpa på med samma kommandon och krav som hittills, göra DK där det krävs på tävling och hoppas att hon "ger sig"? Ska jag släppa det här med hakan i backen - åtminstone ett tag - och säga "ligg" istället och "kvar"? Eller kanske samma glada "stilla" som jag säger vid sittandet? Eller vara helt tyst? Så många frågor, och så få svar...

Är anmäld till en tävling även på lördag. Det vore bra att till dess ha bestämt sig för en strategi som jag kan hinna träna lite på samt testa på tävlingen.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 11 maj

En generös person

Cindy Pettersson, trimkonstnär, utställningsdomare och uppfödare av skotsk terrier, har varit Sonics "frisör" ända sedan han var några månader och skulle få sina öron klistrade för första gången. Det där med klistrandet var en plåga och gick ju inte speciellt bra - resultatet blev högst personliga vippöron som med nöd och näppe räckte till ett utställningschampionat. "Flying ears" är ett av de omdömen som stått att läsa på utställningskritikerna och en tysk domare vägrade ge vår hjälte CK enbart pga öronen.

Nåväl, detta hade inget med Cindys klistringsinsats att göra, tvärtom var det till stor del henne jag hade att tacka för att vi tog championatet. Hon tillbringade många timmar med att få Sonic i utseendemässigt topptrim inför utställningarna. Samtidigt passade hon på att ge mig tips om hur jag skulle visa honom i utställningsringen och lära mig hur jag skulle trimma en irländare för att hålla honom snygg till vardags. Generöst delade hon med sig av sin kunskap.

När utställningsåren var till ända var jag fullt kapabel att trimma Sonic själv. För det mesta gör jag det också. Det tar ca tre timmar varje gång och är fysiskt rätt ansträngande, men det brukar kännas väldigt bra när det är klart och han är fin. Ibland kostar jag dock fortfarande på mig att ta hjälp av Cindy, både för att spara tid och för att det är trevligt att träffa henne igen. Idag var en sådan gång. Sonic tillbringade några förmiddagstimmar på trimbordet i Lindesborg söder om Södertälje. När jag kom för att hämta honom frågade jag om han skött sig. "Jaaadå", blev svaret, "han är en sån kärleksfull hund!". Det är nästan bara Cindy som kan säga sånt utan att det låter krystat utan istället fullkomligt naturligt. Jag minns en annan gång när hon, kanske för att uppmuntra mig när han fått mindre bra domarkritik, sade att "han är en hund med en vacker själ".

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 10 maj

Snabbrapport

Har haft kul på utmärkt agilitytävling i ett tyvärr regnigt Oxelösund lördag och söndag. Daisy har gått kanonbra och stundtals har jag själv också lyckats prestera enligt plan. De bästa Daisyloppen blev tyvärr inte nollade. Två nollor har vi gjort, den ena igår i hoppklass. Den räckte precis till att knipa vår första för säsongen och klassens sista SM-pinne. Väldigt glad över känslan jag har med Daisy i loppen nu.

Sonic har det också fungerat bra med. Han har gjort två hindernollor med tidsfel samt diskat sig två gånger (och under två klasser fick han vila). 

GladGrattis till Råttan och Mija som idag tog Råttans sista hoppcert! Det championatet har ni kämpat ordentligt för!

Nu ligger allt ifrån tält till hundkoppel på tork på balkongen.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 7 maj

Bakbenskampanj

Kampanjen "Få Daisy att använda bakbenen när hon hoppar" har nu inletts. Har format Vappus råd på hoppteknikkursen till följande program: 1/ Olika mycket enkla övningar varje dag för att stärka "deep core muscles" = stödjemuskulaturen kring ryggraden i ländryggen samt i bäckenet. Övningarna är bl a att a/sitta med bakbenen ordentligt samlade under kroppen, b/ hålla emot när jag försiktigt försöker puffa bakdelen åt sidan, c/ hålla balansen när jag lyfter upp ett bakben och ett framben och d/balansera kort stund på smala stockar.

2/ Styrketräning för bakbensmuskulaturen med hjälp av låga hoppstuds - "basic grids" - 3x4 rep. varannan dag.

3/ Fortsätta med övrig träning och motion som vi redan höll på med.

 

Mija har hjälpt mig att filma en övning med fyra hopphinder - tre låga och ett lite högre som står med lite mer distans från det föregående än övriga - som ska vara bra att ha som koll på effekten av träningen (om ni inte aktar er så lägger jag ut den vansinnigt fängslande filmen på bloggen...). Om ett par-tre månader ska jag be om hjälp att filma samma sekvens igen och se om det blivit nån skillnad. Dvs om hon pressar ihop bakbensmuskulaturen som en spiralfjäder och använder den för att få ett ordentligt frånskjut istället för att typ häva sig över hindret med hjälp av sina extremt starka framben.

Spännande va? Nej, det är ju inte det, men jag har på känn att detta är något ganska viktigt för lilla D på lite sikt så jag ska vara envis. Särskilt mycket extra tid eller energi kräver det ju inte heller. Och D tycker det är OK så länge hon får mat för det. Om jag lyckas vara glad och uppmuntrande tycker hon t o m att det är kul.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 7 maj

Bra vårmöte

Det var vårmöte på klubben igår kväll. Klubben står inför flera allvarliga hot och det var ödesfrågor vi diskuterade, och kanske var det just därför som mötet kändes så avspänt och konstruktivt?

Femton medlemmar av 400 var vi på mötet. Det kan väl inte kallas någon vidare uppslutning, men spelar det så stor roll egentligen? De som var där var engagerade, och utomhus på planerna pågick samtidigt full aktivitet av olika slag. Den som vill diskutera går på möten, den som är nöjd med att träna hund och låta andra diskutera gör det. Den enda variant jag ogillar är att strunta i erbjudna möjligheter att framföra sina synpunkter och sedan klaga i efterhand på fattade beslut.

Vår klubb kommer sannolikt att behöva flytta eftersom vi numer bara har ett rivningskontrakt på sex månader i taget och kommunen verkar ha nya planer för fastigheten. Dessutom är gården för dyr för oss, vi klarar inte av hyra och uppvärmning utan att ständigt behöva oroa oss för att medlemsavgifter och kursintäkter inte ska räcka till.

Någon som har ett lagom stort markområde - med plats för appellplan, agilityplan med tak över (bäst att passa på när man ändå är igång och önskar) och ett enkelt klubbhus - att erbjuda ? Geografiskt skulle Sollentuna kommun eller någonstans i nordvästra Stockholm passa oss bra och närhet till kollektivtrafik vore ett stort plus, inte minst med tanke på våra icke så bilburna hundungdomar. Finns inte klubbhuset kan vi kanske bygga det själva, jag tror att oanade resurser finns att mobilisera även bland alla 385 som ej besökte vårmötet.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 4 maj

Lagpinne+hoppteknik

Nu har båda "mina" agilitylag varsin SM-pinne! I fredags klev jag upp kl kvart i fem för att köra till Söderköping och tävla lag. Sonic var morgontrött och kom inte igång i den första klassen utan drog tråkigt nog på sig och laget två vägringar. Zigge diskade sig, Svinto och Doris nollade. Resultatet blev en sjätteplats som tyvärr inte gav någon pinne. I nästa klass gick Sonic mycket bättre och jag blev glad, men tyvärr diskade såväl han som Zigge och Svinto sig på den till synes enkla banan. Röda Hund får ta nya tag nästa gång.

Daisy gjorde två fina nollor i sitt lag. I den första klassen blev laget tyvärr diskat, men i den agilityklass kom vi tvåa och tog Cave Canems första agilitypinne. så vi fick i alla fall nån sorts betalning för den tidiga uppstigningen.

Lördag-söndag har bl a ägnats åt hoppteknikkurs för Vappu Alatalo på vår klubb. Gick den med Daisy och fick bra och konkreta råd om hur jag ska jobba för att förbättra hennes hoppning. Hon behöver få mer kraft i sina bakbensmuskler och även starkare stödjemuskulatur i ländryggen. Hon har skaffat sig en hoppstil där hon använder sina starka och kraftfulla framben istället för bakbenen (som mest får "hänga med"), men det är inte effektivt. Vi ska styrketräna bakpartiet i några månader och se vad det ger för effekt på hoppningen.

Samtidigt fortsätter vi träna och tävla precis som tidigare. Som Vappu uttryckte saken så saknar D rätt mycket av den balans och styrka hon skulle behöva - "but she doesn´t care". Man skulle kunna säga (obs att detta är min egen tanke) att D går på vilja och motivation ungefär som humlan som - åtminstone enligt den folkliga mytbildningen - egentligen har för små vingar för att flyga men gör det ändå.

För övrigt ska Daisy göra alla övningar med mediumavstånd mellan hindren eftersom hon är "en mediumhund som tävlar i largeklassen". Det har jag egentligen alltid vetat och det kändes på nåt sätt skönt att få mina tankar bekräftade på detta sätt. Sedan gäller det bara att inte bry sig om det där med storleken utan bara köra på och hjälpa D att göra sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Och det ska nog kunna gå ännu bättre i fortsättningen.

Maris blogg finns mer att läsa om hoppteknikkursen samt lite bilder, bl a en helt bedårande på en mycket trött och nöjd taxvalp.

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng