Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för april 2009

måndag 27 april

Härlig helg

Vi har haft agilitytävlingar på vår klubb både lördag och söndag. Sara och jag var involverade i förberedelserna och hade funktionärssysslor under tävlingarna som flöt på otroligt bra trots viss funktionärsbrist. De som jobbade gjorde det helt enkelt jäkligt bra och fokuserat så vi klarade det trots att vi kunde varit fler. Det roliga är att det kommit påfyllning av många nya agilityaktiva som är intresserade av att vara med och arrangera och som har tur när de tänker.

På lördagen var det inofficiella öppenklasser för att auktorisera Kaarina som tävlingsledare. På söndagen var det officiella lagklasser.

Mitt eget tävlingsfacit från helgen känns helt OK. Både Daisy och Sonic har gått jättefint båda dagarna. Två missade kontaktfält för Sonics del i agilitylagklassen igår kändes lite onödiga, men vi var osams efter ett slagsmål om ett paket Lätta bordsmargarin kl 6 på morgonen. Under lördagen nollade han konstant och kom 2:a, 3:a och 3:a. Ytterligare en nolla gjorde han igår i hopplagklass.

Med Daisy hade jag svårt att "kugga i" under de två första individuella loppen på lördagen, men resterande tre lopp kändes riktigt bra. Ett resulterade i en vinst i den öppna agilityklassen i lördags och ett i en fin nolla i agilitylagklass igår.

Mycket kul var det också att få debutera med mina två nya lag: Röda Hund och Cave Canem. Irländarlaget Röda Hund - Zigge, Svinto, Sonic och Doris - tog sig runt i båda lagklasserna och kom fyra med en SM-pinne i hopplag! Snygg premiär, om vi får säga det själva...

Cave Canem - med Daisy, Neena, Diesel och Råttan - diskade sig i båda loppen, men jag är övertygad om att vi blir farliga när vi får lite rutin tillsammans.

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 24 april

Balansera förväntan

Ett misslyckat försök att tävla elitlydnad i Nynäshamn igår kväll har fått mig att inse att det är hög tid att jag börjar jobba på att dämpa Daisys belöningsförväntan något. Upplever att hon i tävlingssituationen tänker för mycket på belöningen och för lite på vad hon ska göra. Igår fick det till effekt dels att hon hade ett ett alltför hispigt beteende på parkeringen etc och dels att hon satte sig upp på platsliggningen.

Jag märker också en ökande tendens hos henne att tänka på att vakta den externa belöningen mot andra hundar.

Planerade åtgärder: 1/ Träna mycket stående, liggande och sittande i vardagen - lite överallt. Belöna INTE liggande. De andra två positionerna belönas lugnt, med hårdtuggad mat.

2/ När jag tränar tävlingsmässigt med eller utan andra ekipage: Visa inte belöningen före sittandet och platsliggningen. Ha belöningen hos mig. Sittandet belönas med att vi går till sidan av planen och hon får äta ur burken. Platsliggningen belönas med att hon får fortsätta att jobba.

3/ På tävling: Visa inte slutbelöningen för henne före ingång på planen. Ha den gärna på olika ställen i förhållande till planen varje gång. Gå gärna av planen åt ett annat håll än övriga ekipage efter gruppmomenten och låt henne så lugnt jag kan äta ur den kära belöningsburken.

 

Vem har sagt att det ska vara enkelt?

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 19 april

Simultanförmåga med gränser

Nog för att jag är hyfsat nöjd med min simultankapacitet, men nu verkar jag ha överskattat den. Eller hur tänkte jag när jag anmälde mig till en säkerligen jätterolig lydnadstävling i Nyköping samma dag som jag är anmäld till en sannolikt minst lika jätterolig agilitylagtävling i Söderköping?

150 lydnadskronor kastade i sjön, eller åtminstone inbetalda till en brukshundklubb till ingen nytta för mig. Inte bra.

Föreslog Bengt igår att jag kan ta ledigt i fyra månader från och med nu för att helt koncentrera mig på att träna och tävla med hundarna. Känns som om det skulle behövas en sådan fokusering för att få ordning på alla mina ambitioner på hundfronten. Bengt trodde att vissa av mina uppdragsgivare på jobbsidan av livet skulle ha en del invändningar mot en sådan lösning. Och det tror nog tyvärr jag också. De första tre bokstäverna i ordet frilans är inte alltid så rättvisande. Det är i alla fall definitivt inte så att jag har utrymme för att bara jobba ibland när andan faller på. Snarare är det en ständig kamp för att hålla åtminstone de flesta bollarna i luften och de flesta uppdragsgivarna på gott humör.

Som tur är tycker jag ju om mitt jobb för det mesta, men faktum är att jag gärna skulle jobba ungefär hälften så mycket som idag om ekonomin tillät. Vet att jag inte är ensam om den känslan, men lik förbaskat finns den där och sticker ständigt upp huvudet för att fråga om jag verkligen tar till vara min tid här i världen så bra som möjligt.

Men nu över till något helt annat: Daisys kullsyster Olea väntar valpar! Läs mer på www.njupavallens.se

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 9 april

Kört fast?

Det börjar kännas som om jag kört fast i inlärningen av framåtsändandet med Daisy. Tycker vi har hållit på i en evighet (ett år har nog passerat sedan de första trevande försöken, mer fokuserat har vi väl hållit på ett drygt halvår) och borde ha kommit längre.

Den metod jag använder ser ut såhär:

Jag lär in att stabilt gå framför mig (ca 3-4 meter) för sig, och att galoppera ut 15 meter framför mig för sig. Gåendet har faktiskt börjat fungera hyfsat bra, även om hon svajar rätt mycket, kursen bör bli rakare. Springandet 15 meter rakt fram fungerar med targetmatta, men jag vill ju banta bort den hjälpen snabbt och få henne att växla över i trav efter 15 meter och det är det som inte vill sig.  Hon verkar inte alls säker på de 15 metrarna. Ibland galopperar hon bara sex meter och ibland 25 innan hon går ned i trav. Ok att man skulle kunna försöka att bara belöna de bästa försöken, men jag tror det skulle ta alldeles för lång tid att få tillräckligt många lyckade försök. Dessutom är det väldigt svårt att med ögonmått bedöma vad som är 15 meter.

När jag läste om denna metod stod det att hundar snabbt får in en känsla i kroppen för det rätta avståndet, men jag börjar bli osäker på om det stämmer för Daisy.

Nu är frågan - ska jag vara mer uthållig med den metod jag valt och kan jag i så fall hitta några sätt inom den metoden att förtydliga inlärningen? Eller ska jag pröva nån annan metod som komplement, många använder ju t ex lina när de jobbar med detta moment? En släpande lina skulle ju visa mig vad som är 15 meter, det kanske vore värt att testa?

Jag är osäker på hur jag ska göra och dessutom blir momentet tråkigt att träna när framstegen är så få. Vilket har en tendens att göra att jag tränar för lite. Jag skulle verkligen behöva nån sorts genombrott snart för att behålla min egen motivation.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 3 april

En bortskämd terrier på snart tio år...

...klingar uppfordrande på vattenskålen med klorna när vattnet i den inte är tillräckligt kallt och fräscht.

...protesterar högljutt mot att behöva släpas ut på kissrunda med husse om han ser att matte är på väg ut på en härlig springrunda och kanske vill ha sällskap.

...vägrar med lugn självklarhet att äta det magra torrfodret om det inte blandas upp med några kulor av en mer delikat sort.

...tvärbromsar i kopplet och lägger sig på den varma stenläggningen utanför porten för att njuta av vårsolen när vi kommer hem efter promenaden.

...kan vara ytterst tålamodsprövande, men är alltid lojal och oftast alldeles, alldeles underbar.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 1 april

Bra investering

Har köpt en fem meter lång träningstunnel i nylon med 60 cm i diameter. Den kostade en tusenlapp och jag funderade i nästan en hel månad innan vårkänslorna fick mig att slå till igår. Idag testade vi den på Stockholms lokala kennelklubbs vårblöta plan i Sätra. Tunnen är jättebra - inte minst uppskattar jag de smarta fastsättningsanordningarna - och ger betydligt större möjligheter att skapa roliga träningskombinationer än när jag enbart hade hopphindren från Rusta.

Tycker det är skönt att inte alltid behöva åka så långt för att köra lite agilityträning.

Efter kick-offen för träningsgrupp 3 hemma hos Nina igår kväll var jag grymt träningssugen, men hade inte tid att åka ända ut till klubben.

Både Sonic och Daisy tyckte det var kul att leka på Sätraplanen och med Daisy inledde jag mitt nya projekt med ökad belöningsfrekvens, kampande som belöning och hög intensitet från min sida samt att hon ska vara passiv i pauserna. Jag gjorde det med hjälp av en riktigt kul bakombytesövning från den amerikanska tidningen Dog Sport Magazine, som jag länge övervägt att börja prenumerera på.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng