Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för februari 2009

fredag 27 februari

Nytrimmad

7108(profil)_text.jpg

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 22 februari

Rätta känslan!

Daisy och jag har varit i ett ridhus i Vårstatrakten på träningstävling i lydnad. Det är en kurs med tre tillfällen för Anne Dahlin och Lotta Linusson. Man kör sitt program eller sina moment så tävlingsmässigt man vill, hjälps åt med störningar och får personlig kritik efteråt.

 

Idag var min prioriterade målsättning att hitta rätta känslan för lydnadstävlande med Daisy. Jag vill att det ska vara något som liknar agilitykänslan, men anpassat för lydnaden. Och faktiskt tycker jag att vi kom rätt nära. Jag vill att Daisy ska vara laddad och samtidigt koncentrerad på mig och båda dessa saker uppnådde vi. Själv ska jag vara avspänd, fokuserad och njuta av samspelet med Daisy. Faktum är att det var ganska mycket så det kändes.

 

Nu gäller det att hitta ett bra sätt att kombinera hennes laddning med mer stadga så att det inte blir missar mitt i de snygga utföranden vi siktar på (som att hunden reser sig när den ska ligga kvar i rutan t ex). Plus att träna på en del detaljer som jag insåg att jag glömt att träna på sistone. Det gäller främst ingångar, med och utan apport. Hon satte sig vrålsnett nästan varje gång. Och det beror nog helt enkelt på att vi på några månader tränat ytterst få ingångar. Dumrutemomentets andra halva är också undertränad och gick inte så bra.

 

Det mesta vi tränat mycket på fungerade däremot: Hög fart till rutan, inkallningen (utom ingången då), apporteringsdirigering med bra fart, ökat tempo i vittringsapporteringen.

Att göra metallapporten värdefull har jag tydligen lyckats för bra med - det tog tre tjuvstarter innan vi kunde göra en SKITSNYGG metallapportering.

I fria följet låg hon aningen för långt fram och fick några mycket sneda halter (och många raka). Dumrutan är fortfarande ett problem, men hon ställde sig och stod i alla fall bra, sättandet var dock som så ofta snett. Fjärren stod jag över eftersom vi håller på och försöker träna om den igen.

Platsliggning och sittande gick bra, trots (eller tack vare?) uppvaktande tollarhane intill.

Nästa kurstillfälle är 5 april. Till dess ska jag ha fått ordning på allt som inte gick perfekt idag så att vi kan göra nya fel... Har vi bara lika roligt då, kommer jag att vara nöjd. För då kommer det här att bli bra till slut.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 22 februari

Blindbyten

Duktiga och trevliga Per Heinerud var hos oss på Stockholmsavdelningen igår och höll kurs om blindbyten. Vi i agilitysektorn hade bjudit in honom eftersom vi tycker det är hög tid att våra tävlingsekipage får chans att bekanta sig närmare med blindbytena som ju blir allt vanligare på elitnivå även i Sverige. Eftersom flera av oss som sysslar med agilityträning och -utbildning på klubben är Greginspirerade, lär vi inte ut blindbyten (och behärskar dem inte heller, åtminstone inte jag). Men för den skull ska ju inte alla andra gå miste om möjligheten att lära sig dem.

Vi höll till i ridhuset under några intensiva eftermiddags- och kvällstimmar. Jag deltog som åhörare eftersom jag inte vill träna blindbyten med Daisy eller Sonic, men gärna lära mig mer om dessa omdiskuterade byten.

Helt klart verkade blindbytena, utförda med tydliga armsignaler, passa flera av kursekipagen väldigt bra. Och alla var jätteduktiga på att lära sig dem och klara kombinationerna som snabbt blev svårare (skönt att sitta på åskådarplats...).  

Jag fick klart för mig några saker som jag inte varit helt säker på tidigare. Bl a hur viktiga tydliga armar blir om man kör blindbyten, att blindbyten kan göras både på rakor och i svängar, att de primärt verkar göras för att föraren behöver byta sida (inte som signal till hunden) och att deras syfte är att transportera föraren runt banan så snabbt det går.

För snabba, rörliga förare med följsamma hundar tror jag blindbyten är alldeles utmärkta. Otajmade blindbyten ger nog däremot samma risk för fartsänkning och förvirring hos hunden som otajmade framförbyten.

Jag är inte frestad att byta bort mitt system. Tror att det ger min hund mycket mer information och att det i sig på sikt bygger självförtroende och fart. Dock håller jag med om att människor är snabbare om de får springa framlänges än om de måste halvstanna och snurra här och där. Att minimera framförbytena och samtidigt bli mycket bättre på dem ska fortsätta att vara en av mina målsättningar.

Kul kurs var det i alla fall. Hoppas övriga tyckte det också.

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 18 februari

Morgonens frågor

Att gå in på ett gym tapetserat med reklamskyltar om att "We create shapes" var ett hyfsat stort steg för mig. Jag gjorde det i alla fall till slut - trots att "shapes" inte direkt känns som jag - och blev bättre bemött än jag fördomsfullt trott. Att en snart 50-årig kvinna som aldrig tidigare ens funderat på att gå över tröskeln till ett gym bestämt sig för att börja styrketräna väckte inte alls så mycket förvåning som jag varit rädd för. Fick en bra genomgång av en instruktör som hade lätt att fatta vad jag är ute efter och nu är jag sedan några veckor igång. Ca 45 minuter tar ett besök när jag hinner med att springa lite på löpbandet el dyl som uppvärmning och sedan köra mina sex övningar. Två-tre gånger i veckan åker jag dit (tar fem minuter, perfekt!).

Imorse klämde jag in en gym-timme före dagens första telefonmöte. I receptionen tas man emot av olika unga kvinnor i svart receptionistkavaj. Man har möjlighet att låna en röd liten handduk att torka svett med, men jag brukar ta med en egen med en hund på (växlar mellan gul tollarhandduk och blå irländardito). Morgonens receptionist erbjöd mig en lånehandduk. När jag svarade att jag brukar ha med egen sade hon:

- Det tycker jag är bra! Jag brukar själv ha med egen handduk.

Sedan dess har jag grubblat över vad hon vet om de röda som jag inte vet...

 

På väggen i omklädningsrummet satt ett anslag om ett kommande evenemang: Vasalopps-spinning! Uppenbarligen ska spinningfantaster (där har vi några som verkligen har användning för sina handdukar, det kallar jag att svettas) samlas på sina cyklar framför TV-skärmarna när Vasaloppet går och spinna samtidigt som de följer skidkampen i Dalarna. Alla har vi våra olika sätt att skaffa oss kickar. Vasalopps-spinningen kommer tydligen att bli extrem hårdträning och anslaget förklarar att man ska vara van spinnare och "frisk när man startar". Vad kommer man att vara efteråt?

 

Trots mitt ointresse för "shapes" kunde jag idag inte låta bli att lägga märke till en liten, liten bulle på mina överarmar. Antar att det är den välkända bicepsmuskeln som för första gången under mitt liv tyckt sig ha anledning att öka en smula i volym. Att få fram denna bieffekt av träningen gick ju rätt enkelt, men hur mycket behöver man träna för att matkassarna ska kännas lätta att bära? Där har jag inte märkt nån som helst skillnad.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 17 februari

Ledsamt

Flisa är dålig igen och vi har beslutat lägga ned Team 08 Fortare. Det är verkligen trist och sorgligt, både att stackars Flisa inte fick hålla sig frisk och att vårt sköna lag inte kan leva vidare. Jag älskar ju lagtävlande och vårt lag har med tiden börjat fungera så bra. Vi har hittat en bra känsla i gruppen och en balans mellan att satsa och att respektera att alla har olika förutsättningar. Nu när Mikaela och Flisa inte kan vara med längre, känns det omöjligt för Mija och mig att försöka börja om med någon ny lagmedlem.

Jag kommer verkligen att sakna vårt lag. OCH jag kommer att sakna lagtävlandet som jag tycker är bland det roligaste som finns inom agilityn. Av någon anledning slappnar jag av mer och fylls av en härlig kämpaglöd när jag kör lag. Hoppas hitta ett (eller två) nytt(/nya)lag så småningom, men nu får det bli en paus. Kan ju ha sina fördelar också att inte behöva lyckas klämma in alla de där lagtävlingarna i almanackan och resa till Skåne för att ta en ynka pinne etc.

Men på SM ska vi tävla med laget i alla fall. Planen är att Mickan ska låna en hund om Flisa fortfarande inte är i form att tävla då.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 12 februari

Anmält

Imorse skickade jag in anmälan för Daisy till SM i agility 2009. Kändes lite häftigt. Skönt också att ha det gjort, jag har haft någon sorts jobbig tvångstanke om att jag säkert skulle komma att glömma bort att anmäla till SM.

Lååångt årsmöte på brukshundklubben igår kväll. Inte lätt att få ihop en styrelse och en valberedning bland 28 tappra mötesdeltagare (i valberedningens förslag var 3 poster vakanta). Med hjälp av utmattningstaktik gick det till slut. De som redan sagt nej cirka sju gånger gav upp motståndet inför hotet om en natt på Kymlinge gård. Jag ska vara sekreterare i två år. Undrar om de förstår vad de gett sig in på när de utsåg mig till detta uppdrag. Skriva protokoll kan jag ju göra, men det där med att hålla reda på papper, skicka in saker etc...

Mija har skrivit ett i mitt tycke MYCKET roligt inlägg på sin blogg med anknytning till årsmötet.

Var på lydnadslektion hos Anne och fick bakläxa på fjärren. Blä. Jag som faktiskt tyckte att sättandet bakåt äntligen var bra efter två års tränande. Nåväl, bättre vet jag ju i alla fall att det blivit så det är väl bara att jobba vidare. Längtar efter att tävla igen, skulle nog ge mig lite mer träningsenergi.

Ombyggnad av köket här hemma har pågått ända sedan i lördags och idag ska det äntligen bli klart, lovade snickarna. Trodde aldrig att jag skulle längta efter att få laga mat, men lite lite grann gör jag faktiskt det nu.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 februari

Hopp-stå?

Hörde talas om att det finns en teknik att träna in ställandet vid inkallning med ställande som kallas hopp-stå. Någon annan som  hört det och vet hur det går till?

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 februari

Framåtsändandet går framåt

Vad kul det är att lära hundar nya saker!

Framåtsändande är ett tålamodsprövande moment att lära in, men det känns desto roligare när framsteg börjar märkas. Daisy höll länge, flera månader, på med grundövningen att hon ska kunna stå ett par meter framför mig med huvudet riktat rakt framåt. Samtidigt tränade vi att hon under fritt följ skulle galoppera ut till en targetmatta 15 meter framför mig.

Nästa fas har vi varit i lika länge. Jag har med shaping (och klicker) fått fram ett saktagående framför mig där jag kan variera avståndet från 2-15 meter och där hon håller kontakt med mig och försöker hålla min marschriktning. Istället för att slänga belöningen framåt som jag gjorde i början, satte jag igång att ha en extern belöning bakom mig alternativt slänga belöningen precis vid sidan av eller bakom henne. Att använda belöningsriktningen på det sättet får henne att lugna ned sig och alla som känner henne förstår att hon kan behöva det i denna momentdel.

 

Vi kommer nog att behöva fortsätta nöta saktagående en hel del innan det blir någorlunda stabilt. Men häromdagen bestämde jag mig för att ändå pröva vad som skulle hända om jag försökte sätta ihop ett galoppskick och fortsatt gående. Nån gång måste man ju våga.

 

Första gången galopperade hon till punkten där targeten tidigare legat och vände sig förvånat mot mig när den inte låg där. Så såg hon att jag hade fortsatt att gå och att jag gick på ett sätt hon kände igen. Så då vände hon sig och tog några sakta-steg i rätt riktning. Gissa om jag blev glad!

 

Efter ordentlig belöning prövade jag igen och denna gång, på andra försöket, galopperade hon ut, gick ned i fart utan att vända sig om och travade sakta åt rätt håll allt medan hon höll koll bakåt. Häftig känsla.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 februari

Träningsrapport

Har haft två givande agilityträningspass inomhus i ridhus i helgen. Den här hösten-vintern är det verkligen så att januari-mars ger mig betydligt mer träningsmässigt än oktober-december gjorde. Det ÄR lättare att träna på det man vill när man 1/ser hindren, 2/ ser hunden och 3/ inte fastnar när man försöker springa. Hösten 2009 kommer jag att anstränga mig för att få börja träna inomhus i en eller annan form redan när höstmörkret sänker sig på allvar och planen på klubben blir en leråker.

 

I lördagsträningsgruppen körde vi en fartig agilityklassbana. Både Sonic och Daisy fick springa och det var nästan rörande att se hur glad Sonic var över att få träna. Han åt nästan inget hästbajs alls. Lite ringrostig var han i detaljerna, men skönt motiverad.

Daisy är i finfin form och vårt samspel fungerar allt bättre. Jag går in för att köra offensivt och pressa på henne på träning för att göra skillnaden mellan träning och tävling mindre. Tycker faktiskt att jag börjar märka att hon klarar mer och mer press från mig utan att riva. På senaste tiden har hon nästan aldrig rivit på första eller andra rundan utan först när hon blir lite trött. Har bestämt mig för att se rivningar som en signal om att hon behöver en stunds vila. Hon är ju också så intensiv under agilityträningen och tröttar säkert ut sig själv med skällande och hoppande minst lika mycket som själva agilityn tar på hennes krafter.

 

Hundarna skulle behöva ett hoppteknikpass i veckan, det var alltför länge sedan. Kanske före klubbens årsmöte på onsdag?

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 7 februari

Husdjur som motivation att sluta röka

Lade just in en artikel (gissa vems ögon det är!) på www.tobaksfakta.org om en studie där forskare undersökte om rökande hussar och mattar blev mer benägna att sluta när de fick klart för sig att deras husdjur kunde ta skada av den passiva rökningen. Det blev de. Här är studien i sin helhet: petowners.pdf

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 februari

Plockade levande

Skulle vilja ha tag i en sån där fågeldunföretagare, binda fast honom hårt, inte berätta vad som ska ske och sedan så smärtsamt som möjligt rycka loss vartenda hårstrå från kroppen på honom. Så känns det, tyvärr, önskar att jag vore en bättre, mindre hämndgirig, människa.

Tack, Kalla Fakta (även om jag inte klarar av att se reportagen utan får sitta och blunda hela tiden)!

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 februari

Att leta - och hitta

Var med Daisy på privatlektion hos Maria Hagström som skrivit boken om "Nosarbete" eftersom jag behövde få hjälp att komma vidare med träningen av uppletande. Lärde mig massor på den där timmen, väl använd tid och väl använda pengar. Eftersom jag bara sett momentet ett fåtal gånger i verkligheten var det jättebra att få en konkret bild av hur det kan utföras.

Fick en struktur för hur jag kan träna in skicken. Föremålen ska alltid finnas rakt ut från mig. När D är på väg in flyttar jag mig utmed rutans kant. Har hon inget föremål med sig går jag utåt i rutan så att jag får henne att vända och springa rakt ut på den nya linjen. Målet är att hon så småningom ska vända ut automatiskt framför mig i de lägena utan att jag behöver gå utåt. Maria tyckte att Daisy gjorde fina skick och gick ut bra på djupet i rutan, men att hennes letande behöver få mer "tryck". Dvs hon letar större delen av tiden och är motiverad, men inte tillräckligt för att avstå från att undersöka andra intressanta saker som pausunderhållning. tipset där var att använda föremålen mer i belöningarna för att få mer fokus på dem. Jag ska pröva även om just den saken känns lite kluven. Vill inte göra föremålen för intressanta, tycker de bara ska vara en väg till belöningen. Men nu har erfarenheten talat så jag testar seriöst.

Fick också tips om skicka-övningar med synlig retning och inomhusövningar av olika detaljer.

 

Nu ska jag själv börja leta - efter bra ställen med lämplig terräng där jag kan träna uppletande utan att behöva åka ända till brukshundklubbarna. Problemet här omkring där vi bor är att var man än håller till så dyker det upp hundar och folk. Daisy skötte sig jättefint häromdagen där hon satt ensam med sitt orangefärgade tjänstetecken på sig medan jag lade ut grejer i en skogsglänta här i närheten och det plötslig promenerade förbi en gigantisk pitbulltik. Men det kanske inte går lika bra nästa gång.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng