Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för november 2009

måndag 30 november

Rapport om Sonic

Knölen på Sonics tå visade sig vara en elakartad förändring. Den är ju borttagen nu och de undersökningar som hittills gjorts har inte visat någon ytterligare cancerspridning i kroppen. Operationssåret på tassen var lite infekterat, men nu får han penicillin och vi är supernoga med att skydda foten både inne och ute så nu läker det fint. Sonic mår som en prins och blir mer bortskämd än någonsin. Vi ska göra någon undersökning till samt fundera över om det är läge för att göra ytterligare någon behandling. Veterinär Gunilla Kastengren Fröberg på Albano är mycket, mycket bra!

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 18 november

Utflykt i en kaotisk verklighet

Igår bestämde Sara och jag oss för att ägna oss åt lite svininfluensa-kaos. Stockholms skolor har kommit på efterkälken med vaccineringen och Sara ville dessutom absolut INTE vaccinera sig hos sin skolsyster. När Sara absolut inte vill något, är det bäst att leta efter alternativa lösningar.

På förmiddagen fick jag ett SMS från en dotter vars kompisar börjat drabbas av feber, ont i kroppen och hosta i en oroande takt. Sara ville bli vaccinerad NU!

På den berömda Vårdguiden såg jag att de enda ställena i länet där det verkade finnas vaccin till skolbarn denna vecka var Nynäshamn och Södertälje. Sara blev mycket nöjd över att få göra en sprututflykt till Nynäs på eftermiddagen så jag hämtade henne vid skolan och vi begav oss till den lilla hamnstaden på Södertörn. Lyckades leta oss fram till Nynäs Sjukhus som visade sig härbärgera även vårdcentralen. Hela sjukhuset var tapetserat med informationslappar om vaccinering mot svininfluensa. Informationen på de olika lapparna stämde inte inbördes och definitivt inte med den information jag läst på Vårdguiden.

Vi irrade verkligen omkring, allt mer förvirrade av dessa lappar och av personal som gav tveksamma svar om ifall det förekom någon vaccinering där den dagen överhuvudtaget. Jag lyckades bli osams med en receptionist som inte ville tala om var vaccineringen brukade ske utan istället riktade miljoner frågor till oss. Fick till slut ur henne den önskade uppgiften så att vi kunde koncentrera vårt irrande till rätt korridor. Jag var på väg att ge upp - skulle gjort det för länge sedan utan envisa och lugnande Sara - men ryckte desperat i handtagen på låsta dörrar i nämnda korridor. Då dyker en vänlig och professionell kvinna upp och frågar vad vi letar efter. Hon förstår snart att vi åkt från Stockholm pga uppgifterna på Vårdguiden och att vi behöver hjälp. Berättar att det inte är någon vaccinering på vårdcentralen denna dag, men däremot vaccinering av skolbarn på Vanstaskolan i Ösmo. Ringer till en av dem som arbetar med vaccineringen i Ösmo och frågar om det är OK att vi kommer dit. Får ett ja och beskriver tålmodigt vägen genom novembermörkret till Vanstaskolan i Ösmo för oss.

En halvtimme senare köar vi tillsammans med stora delar av det lilla stationssamhällets befolkning utanför en skolmatsal omgjord till vaccineringscentral. Och så småningom har dottern fått den eftertraktade sprutan. Dessutom hade vi fått se Ösmo och det gör vi minsann inte varje dag.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 17 november

Bakombyteskurs+operation

Gick bakombyteskurs för Fanny Gott i helgen. Borde jag nog göra sådär en gång i månaden ungefär. Vanliga bakombyten à la Greg - hunden har rak kurs från början, siktar på nästa hinder och föraren springer på diagonalen mellan de två hindren - visade det sig att jag och Daisy kan lite bättre än jag vågat hoppas. Men övriga delar - t ex serpentin+ var kvar och skicka rakt fram efter 90-graderssväng+gör bakombytet eller ungefär samma sak fast med threadle istället för serpentin - kunde vi nästan inte alls. Jag har gett Daisy alldeles för lite kunskap om att bli skickad när jag själv inte är i tydlig rörelse. Så nu har vinterprojekten fått påfyllnad. Dessutom ska jag äntligen ta itu med att lära mig göra threadles med alla tre stegen med fötterna. Har rationaliserat bort det mittersta steget - "step back" - eftersom jag inte fattat vitsen med att kliva bakåt när man ska framåt. Men nu förklarade Fanny att "back" ska tolkas som ett rejält kliv i riktning mot nästa hinder. Då blir det plötsligt mening med det hela och jag har lovat mig själv att öva och öva. Man får ju mycket bättre balans i hela threadlen om man tar det där steget. Tur att det finns någon som Fanny som verkligen gått in för att förstå alla detaljer i Greg-systemet och dess vidareutveckling och kan lära ut dem så bra!

Igår var Sonic på Djursjukhuset Albano och fick den stora knölen på ovansidan av en tå på vänster tass bortopererad. Nu är han konvalescent och vill ha mycket ompyssling. Knölen skickas på analys och det är självklart oroligt att vänta på svaret. Veterinären trodde (var inte säker) att det handlade om någon typ av melanom och det finns såväl godartade som elakartade sådana. 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 november

Agility i Rättvik

Det var trevligt att komma tillbaka till Rättvik i helgen. Orten ligger verkligen fantastiskt vackert i dalsänkan vid Siljans strand och effekten av det blir på något sätt mer påtaglig i dovt novemberljus och höstdisigt kvällsmörker än i sommarsol.

Sonic och Daisy skötte sig överlag bra på agilitybanorna i körhallen vid naturbruksgymnasiet. Många kluriga banor fick vi att ge oss i kast med och inte en enda som jag tyckte var helt idiotisk!

Det var en bit över 100 startande i largeklassen så konkurrensen var hård. Trots att jag vet att Daisy och jag just nu inte är,och inte ska vara,på formtopp, kan jag inte låta bli att bli lite frustrerad över att vi inte fick något riktigt bra resultat med oss hem. Hon verkade lite påverkad av den högljudda och ovana miljön i det första loppet, men sedan släppte det och hennes attityd var underbar. Tyvärr fick vi någon rivning i flera lopp och par diskar på söndagen när jag var trött och hade fokusproblem pga att jag oroade mig för viktigare saker än agility.

Två nollade lopp (av totalt åtta) gjorde vi. Det ena i lagklass och det andra i agilityklass 3 på lördagen. Då kom vi på placering 12 av 92 och tog en (onödig) SM-pinne. Den tiden tror jag att jag redan i nuvarande form skulle kunnat putsa med ett par sekunder med lite bättre timing och mer utmanande handlingsval.

Ändå härligt att känna att det knappast var någon av de faktiskt riktigt svåra banorna som jag kände mig helt ställd inför. Jag visste för det mesta hur jag borde göra och vad som var svårt för oss.

Många träningsidéer fick jag med mig hem och helgen var definitivt meningsfull på det viset. Och den där frustrationen är förstås  bra den också egentligen. Det är väl den som driver en att göra något av träningsidéerna och jobba vidare. Den och så glädjen i att möta Daisys ivriga blick och överlyckliga ansikte före start och efter målgång. Hon har ett så smittsamt, jättestort hundleende, den lilla tollaren.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 4 november

Tacksam och glad

I helgen som gick hade jag förmånen att bli coachad under spårträning av två generösa och intresserade tjejer med mycket mer spårerfarenhet än jag (tack Maria och Kim!). Vi hade träningshelg för brukstävlande ekipage på klubben och hjälptes åt med div. träning. Mycket lyckat arrangemang, för övrigt.

Coach-duon fick mig att förstå hur jag kan gå vidare med Daisys och min spårträning så att vi kan lära oss lita på varandra igen och så att spårandet blir kul. Det handlar bl a om att träna oftare, att sluta snitsla, att fokusera mer på att läsa av Daisy, att låta henne arbeta klart i lugn och ro om det blir svårt, att gärna ha lång liggtid på spåren och att inte vara rädd att spåra där jag tror det är svårt. Daisy arbetade jättefint när Maria och Kim följde mig och fick mig att skärpa mig.

Idag lade jag ett kringelikrokigt spår där det finns rådjur, joggare och en massa andra ekipage som tränar spår. Hade rätt många pinnar i spåret, men inga snitslar (lite läskigt, men jag har bestämt mig). Spåret var kanske 400 m långt och fick ligga i nära två timmar innan vi gick det. Jag ansträngde mig att ta det lugnt, ha tillit till Daisy och låta henne nosa klart när hon fick problem (en gång). Och alltihop gick jättebra. Känner mig barnsligt glad över att det verkar ha lossnat för oss och är hur sugen som helst på att träna spår.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 november

Twitter och relativitetsteorin

Hade Albert Einstein utvecklat relativitetsteorin om han levt i dagens Facebook-, Twitter-, iPhone- och You Tube-fyllda värld? Kanske inte, menar professor David Meyer, som medverkade i Vetenskapsradion häromdagen. Risken är att Einstein hade varit alltför upptagen med att hålla reda på var hans vänner befann sig och vad de sysslade med just då - och att besvara deras meddelanden.

David Meyer anser att det kan vara förödande för tänkandet att hela tiden försöka göra flera saker samtidigt. Hans forskning pekar på att det halverar effektiviteten. Bl a menar han att sociala medier lockar oss att ständigt skifta fokus på ett sätt som hotar inte minst forskningen. En hel generation som inte klarar av att fokusera håller på att formas, varnar han:

- Jag tror att det kommer att bli mycket ovanligare med djupa idéer som Einsteins i framtiden och att konsekvenserna av det kan bli enormt allvarliga.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng