Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för januari 2009

måndag 26 januari

Rätt kul

"Mia och Klara" på SVT1 igår kväll var definitivt en roande halvtimme, även om de riktigt ordentliga skrattattackerna uteblev. Roligast var faktiskt deras nya karaktär, hundinstruktören Görel, som även var anledningen till att jag bestämde mig för att kolla in programmet. Görel i sin skogsgröna täckväst har en en viss verklighetsanknytning, men med allt taget till sin absoluta ytterlighet. Bäst gillade jag när hon gav kursdeltagarna i hemläxa att döpa om sina hundar för att de hette så fåniga saker. Skulle man kanske testa?

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 25 januari

Bra val

När vi "bara" kunde få lördagskvällarna för gruppträningen i agility i det nya ridhuset tyckte jag det kändes rätt motigt. Dessa kvällar ägnar jag normalt gärna åt slappa snacks- och godisorgier tillsammans med familjemedlemmar i den rymliga vardagsrumssoffan. Att välja att byta detta mot ett kylslaget ridhus, hästskit, bärande av hinder etc - tja, vid ett första ögonkast kan valet verka lätt.

Efter träningskväll nummer två igår är jag dock numer helt förälskad i våra lördagsträningar. Det bokstavligen nya ridhuset är fräscht och rymligt samt har uppvärmda utrymmen där hundarna kan vara när de inte kör. Vi som  kommer för att träna har verkligen valt att vara där och alla är fokuserade på agilityn och ingen verkar vilja stressa hem. Vi är inte heller trötta efter en arbetsvecka utan har haft lördagen på oss för återhämtning. Vi bygger och går bana i lugn och ro, värmer hundarna och oss själva ordentligt och tränar så att alla får ut det de vill (hoppas och tror jag).

Och när jag kommer hem har de snälla familjemedlemmarna sparat både chips och smågodis samt spelat in lämplig skitdeckare att titta på så jag kan minsann både ha kakan och äta den!

 

Det är underbart att få träna inomhus - hundra gånger mer meningsfullt än novembers och decembers gyttjebrottningsmatcher i mörkret på klubbens agilityplan! Igår tror jag att jag kom bakgrunden till vissa av D:s rivningar på spåren. Hon är väldigt petnoga med min positional cue. Om hon vid avhoppet inte är helt hundra på vilket hinder hon ska till sedan, tar hon gärna med sig hoppbommen även om jag faktiskt inte alls är i vägen för henne utan till och med kanske nästan framme på rätt position. Och denna situation uppstår ibland vid vissa framförbyten där jag inte lyckas lämna henne tillräckligt tidigt för att hinna till position innan jag snurrar. Där ska jag enligt Greg alltså antingen skärpa mig och se till att jag hinner eller inse redan på bangången att jag inte hinner och göra bakombyte istället. Tror faktiskt att i de situationer jag nu tänker på - t ex om hunden kommer runt ett boxhörn in i en box och i boxen ska rakt fram - mycket väl hinner till position om jag lär mig att prioritera det.

OK, ska man se detta (dvs att hunden kan bli känsligare för förarmissar) som en nackdel med att lära hunden ett system? Jo, det kan man ju kanske göra. Men i mitt fall är alternativet en handling som skapar situationer med osäkerhet på den fortsatta vägen för hunden på varje bana. Så det valet är inte ens svårt för mig.

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 24 januari

Intresseväckande korsning

Jag såg inte SVT1:s humorserie "Mia och Klara" i fjol. Men omgång nummer två, som börjar imorgon, söndag, kl 20, ska jag definitivt försöka se i alla fall första avsnittet av. Den nya profil som de för in i serien denna säsong är nämligen den nitiska hundinstruktören Görel, som (citerar SvD) "verkar lägga ner lika mycket tid på att uppfostra husse som hund." Görel ser ut som en korsning mellan Elisabeth Höglund och Barbro Börjesson och är under den hårda ytan "en ensam människa som bor i smyg i klubbstugan."

Visst blir man nyfiken!

De två huvudrollsinnehavarna i serien heter Mia Skäringer och Klara Zimmergren (det är hon som spelar Görel) och hundinstruktörserfarenheterna har de sannolikt skaffat sig i egenskaperna av mattar åt en irländsk varghund respektive en airdaleterrier.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 20 januari

Vem blir ny "första hund"?

Idag svär Barack Obama presidenteden och USA får sin första icke vita president. Till de frågor som ivrigt diskuterats sedan han vann valet hör den om vilken hund han (och resten av familjen får man väl hoppas) kommer att välja. Att presidentfamiljen har hund är något av en tradition i Vita huset och pappa Barack har lovat sina döttrar att följa denna. Det har spekulerats i att han som en politisk markering kommer att välja att ta hand om en hemlös hund. Ordföranden för Svenska Kennelklubben har uttalat sig om lämpliga rasval för presidentfamiljen (små sällskapshundar, inte hundar av större bruksraser -  hoppas någon skickar Hans Rosenbergs väl genomarbetade expertråd vidare till den tilltänkte hussen). Sajten e24.se hävdar att det enligt välunderrättad källa kan meddelas att den nye presidenten funderar på en portugisisk vattenhund eller en labradoodle...

e24 har också ett riktigt fint bildspel om några av de husdjur som gjort amerikanska presidenter sällskap i deras tuffa vardag.

 

Man får väl önska mr Obama all lycka i husserollen och hoppas att den ändå ger honom tid över att lösa en och annan världspolitisk ödesfråga.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 12 januari

Tävlingsträning

Ett av mina problem som agilitytävlingsförare har alltid varit att hitta den rätta känslan inför tävlingsloppen. Jag kan vara väldigt lugn, men då blir det nollor men inga riktigt bra tider. Jag kan också vara väldigt laddad, men då flaxar jag och jäktar på fel ställen och det blir rivningar och diskar. Med Sonic har jag med åren hittat ett läge som funkar, jag behöver nästan vara arg för att köra honom bra. Med Daisy letar jag fortfarande efter den rätta attityden och ett sätt att ta fram den när den behövs.

 

Jag kan inte komma på något annat sätt att leta än att tävla mycket för i agility är det så himla svårt att träna riktigt tävlingslikt (mycket lättare i lydnad tycker jag). Så nu är målsättningen att tävla mycket agility med Daisy. Även hon behöver för övrigt mer rutin på tävlingssituationen i stort.

 

Under de senaste tio dagarna har hon och jag kört totalt 14 tävlingslopp, inomhus, på matta. Det var tio lopp på husdjursmässan i Kista 3-6 januari och fyra lopp på Åland Winter Agility Games på Eckerö nu i helgen. I åtta av loppen har vi tagit oss runt, två gånger har vi nollat. Annars har det blivit någon rivning eller någon vägran som nästan alltid berott på att jag har svårt att vara stilla tillräckligt länge när det är det som behövs. Det finns också en typ av framförbyte som hon har svårt att låta mig göra utan att riva.

 

Är mycket nöjd med att jag nu fått mycket material att bygga vidare träningen på och ska verkligen försöka att fortsätta tävla så frekvent det går under en period framåt.

 

Ålandstävlingen var en kul upplevelse. Våra trevliga reskamrater var Mija o Råttan, Håkan o Max och Aase och Linus. Att få se många finländska ekipage i olika klasser var klart inspirerande, jag gillar att de verkligen springer och kämpar med sina hundar. En dos av den andan skulle vara välgörande för många av oss välkontrollerade svenska förare och för den svenska agilitysporten i stort.

 

Banorna var svåra (och roliga), hopphindren maxade och balanshindren hala - men Daisy vande sig snabbt vid alltihop och jag tycker hon var jätteduktig (helt objektiv Flört). Utan mina nervösa ben hade vi kunnat ha ett par hyfsade resultat med oss hem, tror jag. Nu blev det två diskar och två lopp med fem fel. Vi kommer igen!

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 1 januari

Första januari

Smällde det inte ovanligt lite på nyårsaftonskvällen i år? Så verkade det i alla fall här från Hägerstenshamnens horisont. Kanske en effekt av finanskris och/eller miljömedvetande, skönt var det i alla fall. 

Härligt med ett nytt spännande år som ligger framför oss! Så skönt att veta att ljuset har vänt och är på väg tillbaka igen. Nu går det åt rätt håll. Årets allra första dag är dessutom klar och vacker med frostpudrad mark, is på sjöarna och en försiktig vintersol som lyser upp här och där. God fortsättning!

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng