Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för maj 2008

tisdag 27 maj

2 x Ruff

På lunchpromenaden med hundarna blev jag hejdad av en äldre dam på en parkbänk. Hon konstaterade att Sonic är en irländsk terrier och berättade att hon vuxit upp med en sådan i familjen på 1930-talet i Södertälje: "Det fanns två irländska terriers i Södertälje på den tiden. Båda hette Ruff och ingen av dem lydde."

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 26 maj

Bra eller dåligt?

Tränade lydnad en stund igår kväll tillsammans med en matte här i trakten som vill komma igång med sitt lydnadstävlande igen efter ett långt uppehåll. Hon tränar klass 2-programmet och är lite ovan vid elitmomenten så när hon hjälpte mig att lägga ut apporterna för dirigeringsaporteringen lade hon i början konsekvent ut mittapporten först. Jag tänkte att "det spelar väl ingen roll", men Daisy apporterade (eller försökte apportera) lika konsekvent mittapporten ända tills vi ändrade så att den rätta apporten lades ut först. Då apporterade den skumma lilla hunden den. Verkar alltså som om hon lärt sig att det är den först utlagda apporten som ska in. Det kan ju vara en fördel, men också en väldig nackdel om hon inte fokuserar tävlingsledaren hela tiden vid utläggningen... Ytterligare ett skäl att träna på just den fokuseringen alltså! Har börjat be mina olika tävlingsledare att slänga iväg en boll ibland vid utläggningen, vilket ökat D:s engagemang i att titta på utläggandet betydligt.

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 24 maj

Äntligen...

...lyckades Daisy och jag ta en pinne till i agilityklass 2! Var jättnervös inför loppet på Södertälje BK idag, men lyckades hålla huvudet kallt. På ett ställe gjorde jag en onödig threadle och fick en krok istället för rak väg till en tunnel, annars tror jag inte vägen kunde blivit så mycket bättre. Daisy kom nollad 2:a (av 32) med en fin tid. Nu har vi bara en agilitypinne kvar.

Många från klubben var på tävlingen och det blev några trevliga timmar med en rad framgångar för SBK:s Stockholmsavdelning. Medan jag var där tog Emma och Borat samt Renata och Sydney varsina pinnar (med andraplaceringar) i agilityklass 1 och Anette och Zolo plus jag och Daisy pinnar i agilityklass 2. Maria och Neena gjorde en jättefin tävlingsdebut i agilityklass 1, tyvärr med ett rivet hopphinder. Förhoppningsvis blev det fortsatta framgångar för klubben även sedan jag åkt hem för att sedan åka och spåra och ha picknick vid en sjö i Vårsta med Bengt och hundarna. Det verkar ha blivit sommar - hur gick det till?

 

Uppdatering, senare: Fick veta att Helga och Dennis senare på tävlingen tog sin sista pinne i Hopp 2 med en seger och att Maria och Neena segrade i hopp 1 och tog sin första pinne (vilken debut!). Alltså 6 Stockholmsavdelningspinnar totalt.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 22 maj

Detaljer, detaljer...

Med Daisy på träningstävling i regi av Anne Dahlin och Lotta Linusson igår kväll. Domare: Roland Axelsson. Man kör helt tävlingsmässigt med tävlingsledare, skrivare osv, men har rätt att lägga in två belöningar utan betygsavdrag. (Om man vill får man naturligtvis bryta och göra om el dyl också.) Det hela filmas och om en vecka ska vi titta igenom filmerna och diskutera vad vi ser.

Var med på en liknande träningstävling i fjol och kunde nu glädja mig åt en hel del framsteg sedan då. Inte minst när det gäller Daisys och min kontakt mellan momenten, vårt sätt att gå in på planen och våra förberedelser för momenten.

I fjol körde jag ju klass 3 så momenten kan jag inte riktigt jämföra, mer än att fria följet blivit bättre. Det som tyvärr blivit sämre är platsliggningen. Nu krävde jag inte hakan i backen varpå hon nosade och rörde sig och bara fick 8,5 på momentet. Lutar just nu åt att gå tillbaka till hakan i backen, vara mer bestämd samt att flytta belöningen från utanför planen till mig. Till saken hör att platsliggningen och sittandet kördes i omvänd ordning och att Daisy först reste sig när jag skulle lämna henne för sittandet. Tidigare har hon ju rest sig när jag lämnar för platsliggning. Jag misstänker att hon längtar så mycket efter att få springa till sin belöning att hon inte riktigt kan koncentrera sig på vad hon ska göra i det andra av de där två momenten. Därav att jag vill testa att ha belöningen hos mig istället, för att helt enkelt minska draget att springa därifrån.

I övrigt gjorde hon alla moment glatt och villigt under programmet, men med detaljmissar i de flesta. Alla dessa detaljer som ska stämma tycker jag normalt är en tjusning med sporten, men ibland kan det bli lite mycket. Dock var det bara två detaljmissar som jag bedömer som något annat än rena tillfälligheter - en lite sned ingång från apporteringsdirigeringen samt dåligt gripande av metallapporten. Idag tänker jag ta med mig en spegel ut och luta den mot ett träd på gräsmattan framför grannhuset på lunchen och fila lite på ett och annat. Grannarna vet redan att jag är galen så spegelträning intill strandpromenaden gör nog ingen större skillnad.

 

sonicoxerwebb.jpgFör att helt osammanhängande och abrupt gå över till något annat - den här bilden av vår höjdhoppande terrier över en oxer tog Sara i Gävle förrförra helgen. På söndag planerar hon att köra både honom och Daisy på Ungdoms-DM i agility.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 18 maj

Knivsta dag 3

Kalla nordvindar, gråa skyar och iskylande regn emellanåt - men en härlig tävlingsdag har det varit, trots att de riktigt bra resultaten uteblivit. Var förtvivlad över Sonic före första starten, i agilityklassen, imorse. Han var helt löptikstokig och bara tjöt. Men så taggade jag upp till en energinivå som jag sällan når när jag kör, ryckte honom i nackskinnet före start, startade ihop med honom med ett "FRAM!" och bara skrek upphetsat inför varenda hinder. Och han tände som sällan förr! Var med mig till hundra procent och sprang på så att vissa efteråt sade att de aldrig sett honom springa så. Tyvärr blev det en miss alldeles i slutet så att vi fick en disk, men det kändes ändå underbart att jag kunde få honom med mig på det sättet. Sedan gick han fint hela dagen. Gick runt, felfri på hinder, i två individuella hoppklasser och gick runt, med rätt många fel pga en handlingsmiss, i hopplagklass.

Daisy har förstås också varit underbart duktig. På grund av missar från mig diskade hon sig i båda de individuella hoppklasserna, men i hopplagklass gjorde hon ett snabbt och nollat lopp. Tyvärr hade laget som helhet en hel del fel så vi kom på sjätteplats, men vi tog ju i alla fall en pinne igår och kan väl leva på det idag med.

Har hittat nya saker jag måste träna på med Daisy för att vara säker på vad hon egentligen kan när vi väl är där på en tävling. Framför allt att kunna skicka henne till typ en stjärna och sedan sticka vidare medan hon gör färdigt och sedan kommer efter. Jag tror hon kan det egentligen, men vi har inte tränat det på så länge och jag blev osäker på hur jag egentligen skulle visa henne vad jag ville i den situationen.

Tävlingen har varit utvecklande för mig handlingsmässigt med Daisy främst på två sätt: Jag börjar greppa det där med att fokusera varje hinder så att hon inte river och samtidigt springa vidare och det känns härligt. Och Mija har fått mig att förstå att om jag lär mig att verkligen bry mig om att hela tiden göra hennes väg så snäv som möjligt så kan hon vara med och slåss med de jätteduktiga hundarna. Så nu måste jag börja jobba på att få in det naturligt i mitt tänk när jag går bana. Idag tänker jag fortfarande rätt mycket på att underlätta för Daisy, ge henne lätta vägar. Jag behöver börja utmana mig själv och henne mer.

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 17 maj

Hur länge?

Hur länge - hur många ÅR - ska det vara såhär att det känns som om jag nästan börjar om från början med att lära mig köra agility i början av varenda tävling? Är just nu mitt uppe i Knivstas något kylslagna men i övrigt angenäma tredagarstävling. Började igår kväll med tre diskar på raken. Två med Daisy och en med Sonic. Båda Daisydiskarna berodde på att jag inte klarar att köra på tävling som på träning. Följde med lite längre än vanligt vid slalom i den officiella agilityklass 2 - för att göra det hela extra säkert tänkte jag felaktigt - varpå Daisy blev osäker och gick ur sista porten. Slängde upp en högerarm för mycket  i öppen agilityklass varpå hon helt korrekt kom till mig mellan två hinder istället för att ta hinder nr 2. Sonics disk berodde lite mer på att han är Sonic.

Idag har det gått något bättre. Nollad hoppklass 3 och åttondeplacering av 59 startande med Daisy, så det är ju en SM-pinne, hennes andra faktiskt. Även Sonic gick felfri på hinder i den klassen men fick fyra tidsfel. Fast jag var nöjd med både honom och mig i den klassen.

I agilitylagklass gick Sonic OK (0.94 tidsfel, han segade, tror att jag sprang lite för långt före honom, han brukar ogilla det) och Daisy diskade jag genom återfall i att inte springa MED henne. Flisan nollade (SNYGGT jobbat!) och Råttan fick tio fel och vårt lag kom tvåa och fick SM-pinne.

Två individuella agilitylopp har jag också försökt köra med Sonic, men båda dessa har slutat med diskningar pga att han haft annat i tankarna. Tror det är löptikar han tänker på, han far runt som en dammsugare med nosen i marken överallt där på Knivsta BK.

Imorgon är det två individuella hopplopp och ett hopplagklasslopp med Daisy målsättning att placera oss bättre individuellt än idag och att nolla lagklassen. Sonic ska köra två individuella hoppklasser, en agilityklass och en hopplagklass - målsättning att komma runt minst tre av dessa klasser, givetvis nollad i lagklass.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 15 maj

Framsteg, men till vilken nytta?

Drog iväg till Stockholms Södra BK på lunchen eftersom jag sett på deras hemsida att de skulle ha skotträning. Det blev jag med Daisy, en kvinna med en skotträdd springer spaniel, en annan kvinna med en ännu mer skotträdd tervueren, en tjej med en kolugn (allt är relativt) kelpie och den trevliga tjejen som sköt.

Först fick Daisy en platsliggning utan andra hundar, med mig synlig på ca 40 meters avstånd, skytten bakom på ca 20 meters avstånd och fyra skott. Hon låg stabilt kvar utom en gång när hon såg att jag råkade rycka till av skottet. då spände hon också kroppen, men låg kvar.

Sedan fick hon ligga plats bredvid kelpien, som hon aldrig träffat förut. Då reste hon sig när jag skulle lämna henne! Även i söndags när hon låg på hemmaklubben men med okända hundar reste hon sig så det börjar verka rätt klart vad det är som kan få henne att vilja stå under platsliggning. Bra att ha identifierat problemet. Den här gången hann jag korrigera henne precis medan hon ställde sig så det påverkade förhoppningsvis saken i rätt riktning. Jag lade henne igen och hon låg fint bredvid kelpien, med dolda förare och fyra skott.

Till sist gjorde hon en fartig budföring med skott på båda sträckorna (ca 75 meter) och en mycket liten båge på mitten av sträckan i höjd med skytten. Alltså ingen tendens till att avvika från budföringssträckan denna gång.

Vi skulle nog kunna klara att tävla lägre nu. Tyvärr blir jag dock bortlottad från alla tävlingar. Östhammars BK meddelade nyligen att jag är bortlottad den 25 maj och hade inte ens gjort sig besvär att ge mig en reservplacering. Och nu i söndags stod jag ju som 17:e reserv till Värmdö BK:s tävling och var inte särskilt förvånad att jag inte blev inkallad. Dock blev jag lite förvånad idag när tjejen som sköt på skotträningen på SSBK sade att en förare som stått som 19:e reserv till Värmdötävlingen blivit inringd och fått vara med. Det var visserligen en betydligt mer välkänd förare än undertecknad, men särskilt rättvist låter det inte.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 13 maj

Glad

Kom just hem från min ögonläkare. Resultatet av operationen i december håller fortfarande i sig - trycket i vänster öga ligger kvar under normalgränsen och jag slipper än så länge alla de där ögondropparna som gör mitt öga ständigt rött och irriterat. Jag är så glad och tacksam över varje dag som jag får utan dropparna. Fick även veta resultatet av senaste synfältstestet som visade att synen på höger öga fortfarande är normal och att försämringen på vänster öga inte har fortsatt de senaste ca nio månaderna. Fick nästa tid för kontroll först i september så doktorn vågar tydligen hoppas på att det fortsätter såhär bra ett tag till och då tillåter jag mig att hoppas det också.

Mitt vänsteröga har krånglat de senaste fyra åren. Medfödd missbildning och/eller "tyst" inflammation har fått avflödet för kammarvatten i ögat att växa igen med häftig tryckstegring och synnervsskada som följd. Tillståndet faller under beteckningen glaukom, som egentligen inte är en sjukdom utan ett samlingsnamn på många olika tillstånd med synnervsskada (och ofta förhöjt ögontryck) som gemensam nämnare.

Tack vare att högerögat inte är påverkat (ännu åtminstone) ser jag tillräckligt för att klara allt jag behöver klara, även om jag inte ser riktigt lika bra som förr.

De första åren efter diagnosen var motiga med resultatlös laserbehandling, misslyckad operation och ett tryck som bara med nöd och näppe lät sig kontrolleras med hjälp av tre olika ögondroppar och sex droppningar per dag. Men i höstas hade jag kvalificerat mig för att få träffa glaukomspecialisten på S:t Erik som opererade mitt öga strax före jul och nu känns läget äntligen ljusare.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 11 maj

Längtar...

...till Gotland! Det är underbart vårväder i hela landet och jag skulle vilja gå bland våra blommande äppelträn och knoppande syrener på morgonen och se vårt nymålade hus lysa gult i solen. Tyvärr lade de den båt vi hade biljetter till i fredags på varv och erbjöd några andra helt omöjliga restider istället. Det här verkar vara de inställda aktiviteternas helg. Den lägretävling där jag lottades som 17:e reserv pågår antagligen som bäst just nu.

Nåväl, jag försöker att skriva sömnbok istället samt har shoppat (lyckat!) och varit på bio med Sara. Daisy och Sonic har fått köra U- och M-banor på Stockholms Södra BK och Daisy fick ett 800-metersspår vid Kungens Kurva igår kväll. Idag ska Sara först ha HU-styrelsemöte och sedan vara biträde på HU:s agilitykurs på klubben och jag ska medfölja som klubbstugeupplåsare. Tänkte passa på att testa att delta i den träningsgrupp i lydnad på vår klubb som brukar träffas varje veckoslut.

Men allra helst skulle jag ha suttit vid datorn på övervåningen i ett gult hus i gotländska Sanda, tränat med hundarna på vår egen stallplan, gått i skogen och över fälten, slöat i trädgården, åkt ned till Västergarn och doppat tårna i vattnet, tittat på hyrd film med övriga i familjen och ätit Bengts grillade mat. Och ja, jag vet att min längtan är ett äkta i-landsproblem.

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 7 maj

Sex timmars kul i veckan hjälper mot stress?

Har varit i Örebro på jobb i två dagar. Bevakade den stora nationella tobaksförebyggande konferensen LUFT för bl a tobakssajten. Imorse höll den sk stressdoktorn Tomas Danielsson ett föredrag som inte var så dumt. Kan rekommendera den som får chans att höra honom att ta den. Mest för att han är förbaskat rolig och pratar på ett träffande sätt om sådant som de flesta av oss nog känner igen sig i. Men även för att han har en i mina ögon rätt befriande inställning till detta med stressen. Han menar bl a att massmedierna, experterna och andra lyckats skapa en "stresshypokondri" hos oss alla. Att vi pga all uppmärksamhet kring stress och stressjukdomar väntar oss att bli utbrända så fort vi får det lite extra jobbigt - trots att de flesta av oss bara är trötta och griniga och långt ifrån någon allvarlig stressrelaterad åkomma.

Jag fastnade också för en annan sak som han sade när han talade om hur vi använder veckans 168 timmar. Om 80 timmar går åt till arbete på jobbet och hemma och 49 till att sova så är det fortfarande 39 timmar kvar. Minst sex av dessa timmar bör man, sade Tomas Danielsson, använda som egen tid när man gör något som man själv tycker är roligt. "Den som ägnar tre timmar två gånger i veckan åt något som intresserar och engagerar henne eller honom drabbas nästan aldrig av några stressjukdom."

Vet inte om han grundar det där på några vetenskapliga studier eller enbart på sin egen erfarenhet, men jag tror i alla fall att det stämmer. Ibland när jag är helt inne i hundträningen och samspelet med någon av hundarna brukar jag stanna upp och känna hur bra jag mår just då. Och jag brukar tänka just att jag orkar med ganska mycket jobb och ansvar på olika områden för att jag får känna sådär rätt så ofta.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 5 maj

Lagpremiär

Efter en vilodag från agilityn - med jobb samt biobesök (The Bucket List, helt ok) med familjen - återvände vi till Gävle BK. Denna gång var Sara med och Mikaela+Flisa slöt upp på brukshundklubben. Solen lyste skönt och tävlingen hade krympt till ett behangligt format. Team 08 Fortares premiär för året gick riktigt hyfsat. Vi placerade oss 4:a respektive 3:a i agiilitylagklass och hopplagklass. Visserligen inga SM-pinnar, men vår nya lagkonstellation med nykomlingen Daisy som D-hund (sista hund i laget) fungerade. Visst, jag fick springa som en tok på de långa banorna med två banor och mellan starterna för att byta hund, men springa är väl vad alltihop går ut på?

Nästa lagstart blir i Knivsta om två veckor.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 2 maj

Gävledagar

I torsdags morse gick färden till Gävle BK och två dagars individuell agility. Första officiella tävlingen på många månader och jag hade verkligen sett fram emot den. Dag 1 blev en agilitymässig katastrof. Fyra diskar på raken. Sonic verkade överhuvudtaget inte vilja köra agility, han var inte med alls på det och det slutade med att vi kolliderade på upploppet på sista banan och fick rejält ont båda två. Daisy gjorde sitt bästa, men jag missade att hålla kontakt med henne när hon hoppade, varpå hon rev en hel del hinder och banorna var svåra så vi diskade oss. Mija förklarade än en gång för mig att jag inte bara kan lämna Daisy med både min blick och min kropp och vänta mig att hon ska klara hopphindren på egen hand innan hon försöker komma ikapp. Och den här gången gick det faktiskt in. Jag kan vara lite trögfattad ibland, men nu förstod jag plötsligt fullt ut vad hon menade. Dag 2 (idag) ansträngde jag mig ordentligt för att hålla kontakt med Daisy under loppen och springa samtidigt. Resultatet lät inte vänta på sig. Vi gjorde två fina lopp och hopploppet resulterade i en tredjeplacering och cert. Mija har lagt ut en film av Daisys lopp på sin blogg. I agilityloppet var vi nollade fram till sista hindret som hon rev eftersom jag fick ett litet återfall i att inte låta henne hoppa klart innan jag rusar vidare i tanken. Dvs jag var mentalt redan i mål ( och svängde dessutom in bakom henne) när hon fortfarande var rakt över sista hindret och givetvis for bommen ned. Det verkar som om vi ska vara kvar i agilityklass 2 för evigt, men jag får ju skylla mig själv.

Sonic gick mycket bättre idag, kanske vaknade han upp av krocken igår. Hopploppet gick vi runt och kom på 13:e plats. Tror att vi hade kunnat nolla om han inte fått får sig att det inte går att ta ett långhopp rakt ut i intet (det HAR vi faktiskt tränat massor på) och stannat upp där. I agilityloppet var han jätteduktig, men jag glömde banan på slutet.

På söndag ska vi tillbaka till Gävle och köra tre lopp med vårt lag Team 08 Fortare. Det blir premiär med Daisy som teammedlem. Spännande. Vår gamla lagkamrat Anna-Karin med tollaren Daphne tog sitt sista cert igår och blev hoppchampion. Grattis!

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng