Arkiv

» november 2017 (1)
» oktober 2017 (5)
» januari 2015 (3)
» december 2014 (5)
» juli 2014 (2)
» januari 2014 (2)
» juni 2013 (2)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (1)
» januari 2013 (3)
» december 2012 (1)
» november 2012 (1)
» augusti 2012 (1)
» juli 2012 (4)
» juni 2012 (3)
» maj 2012 (3)
» april 2012 (2)
» mars 2012 (2)
» februari 2012 (5)
» januari 2012 (5)
» december 2011 (6)
» augusti 2011 (3)
» juli 2011 (4)
» juni 2011 (6)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (7)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (4)
» januari 2011 (5)
» december 2010 (8)
» november 2010 (2)
» oktober 2010 (5)
» augusti 2010 (7)
» juli 2010 (6)
» juni 2010 (6)
» maj 2010 (3)
» april 2010 (5)
» mars 2010 (8)
» februari 2010 (6)
» januari 2010 (8)
» december 2009 (8)
» november 2009 (6)
» oktober 2009 (9)
» augusti 2009 (11)
» juli 2009 (9)
» juni 2009 (7)
» maj 2009 (8)
» april 2009 (6)
» mars 2009 (11)
» februari 2009 (12)
» januari 2009 (6)
» december 2008 (6)
» november 2008 (9)
» oktober 2008 (7)
» september 2008 (12)
» augusti 2008 (15)
» juli 2008 (9)
» juni 2008 (12)
» maj 2008 (12)
» april 2008 (12)
» mars 2008 (1)
» februari 2008 (2)

Kategorier

» Kurser (1)
» Tävling (1)
» Träning (1)

visar: arkiv för december 2008

tisdag 30 december

Annorlunda blindbyten - suck!

Sedan Gregkursen brukar jag försöka träna fotarbete en liten stund under den springrunda jag tar ungefär varannan dag. Än så länge kan jag göra det i skydd av mörkret eftersom jag oftast springer på morgnar eller kvällar. Men nu är ju ljuset så sakteliga på väg tillbaka till vår breddgrad så snart kommer säkert ett och annat ögonbryn höjas i förvåning över den underliga joggaren som trippar omkring på tå, snurrar, stannar och trippar (snubblar) vidare. Sånt får man ta.

Att teknikträna utan att behöva koncentrera sig på en galen fyrfota kamrat ger mig nya insikter. En del av dem är inte så roliga. Imorse förstod jag äntligen varför jag ofta har så svårt att orientera mig och hamna på rätt kurs direkt efter framförbytessnurrarna. Tro det eller ej, men jag blundar under en stor del av dessa snurrar Skrikandes! Ger ordet blindbyte en ny spännande innebörd, om man gillar sådana ordlekar. Ger också ordet "hopplös" ett (blundande) ansikte.

Inte konstigt att det kan hända sådant som efter framförbytet vid pelaren i hoppklassen på Hund 2008 där jag efter snurren satte kurs på helt fel hinderlinje.

Så nu har jag fått börja öva mig på att snurra och titta samtidigt. Icke alltför överraskande tycker jag det är obehagligt och får stålsätta mig för att inte stänga ögonen. Lönen för mödan ar att jag hittar den nya riktningen betydligt lättare.

Det är det som är så himla kul med agility, det finns alltid något nytt att träna på...

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 27 december

Mot nya mål

Har börjat fundera på målsättningar för mina hundsportaktiviteter under 2009. Har inte tänkt klart, men lägger ändå ut resultatet av hittillsvarande tankemödor på Daisys respektive Sonics sidor.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 23 december

GOD JUL!

daisyjul.jpgDa´n före doppareda´n: Trots isande nordanvind var det härligt med en stunds lydnadsträning med Daisy, Mija och Råttan på förmiddagen. Av olika skäl har tollaren och jag inte tränat lydnad på flera veckor och det kändes verkligen bra att komma igång igen.

När vi kom hem hade Sonic gjort en raid på Bengts kontor och haft sönder en innerdörr som hängde på trekvart. Okänt hur han lyckats med detta. Promenader, dukstrykning, kompletteringshandling, support vid godistillverkning, nyhetskollar, matlagning, granklädning m.m. har avlöst varandra, men utan någon egentlig stress. Roligt att det är julafton imorgon.

 

De två julhälsningsbilderna har Sara tagit. Den ena fotomodellen var något mindre tålmodig än den andra, ser det ut som.

 

sonicjul.jpg

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 13 december

Lite mer om Greg-kursen

Två år har gått sedan jag gick kurs för Greg Derret förra gången. Då var systemet väldigt nytt för mig, jag hade sett den första filmen och försökt förstå så gott jag kunde, men det mesta kändes fortfarande rätt främmande. Den här gången var känslan helt annorlunda, jag märkte att jag kan grunderna i systemet och blev inte heller förvirrad av alla termer. Bara att få konstatera detta var värdefullt. Dessutom var Greg denna gång på betydligt bättre humör och det bidrog också till att göra kursen inte bara lärorik utan dessutom trevlig. Och självklart var det underbart att kunna få förstahandsinformation direkt från honom själv om hur han utvecklat systemet de senaste åren. Tänkte att jag ska försöka anteckna några av de saker som jag noterade som nyheter/förändringar i hans presentation av systemet denna gång jämfört med för två år sedan. Grunden är förstås fortfarande att hunden styrs av en linje som går rakt genom förarens skuldror och ut på båda sidorna; blindbyteslinjen (Blind Cross Body Line) och att djuret ifråga med kamplek ska tränas att hela tiden vilja sträva mot belöningszonen framför föraren. Men en hel del detaljer har utvecklats. Några exempel:

 

* Då låg tyngdpunkten mycket på framförbyten - att göra dem med tre steg, hamna i rätt position framme vid hinderstödet på nästa hinder -, på serpentiner och LOP:ar (inkallningsstarter med framförbytessnurr). Idag betraktas dessa delar som självklara och han lägger mer fokus på bakombytena (som ska göras på en diagnonal linje), threadles (som ska göras med fotmönstret "stanna, kliv bak, kliv fram" och på att förhindra flickar, dvs att hunden svänger ut från föraren eller in genom belöningszonen. Greg framhöll att banorna i England förändrats på ett sätt som tvingar fram fler bakombyten.

 

* Då ägnades också mer intresse åt armbyten än idag. Nu talar han mycket mer om fotarbetet och berättade att han ofta kör sina övningar med armarna på ryggen. Fortfarande är självklart armbytenb en signal, men han var mer noga med att förklara att det är fötternas placering och rörelser som styr att överkroppen och skuldrorna ger rätt signaler.

 

* Något han talar mycket om nu är vikten av att kunna använda inbromsning och stopp (deceleration) som signal för snäv 180-graderssväng (detta måste jag träna mer på, främst vid andra hinder än hopphinder).

 

* Han sade att hunden egentligen inte ska fästa på hinder förrän den hoppat upp (om framförbyten: "Your dog lifting off gives you permission to turn.") Han kallade sina tidigare tankar om att det finns olika "commitment points" för olika hundar för ett resultat av "crappy dog training", dvs tidigare accepterade han att det fanns ett läge efter vilket hans dåvarande hund tog hindret vad han än gjorde. Idag vill han ha hundraprocentig följsamhet.

 

* En serpentin definieras nu som en högersväng efter en vänstersväng eller tvärtom. Svängar sker definitionsmässigt även i böjda tunnlar, vilket han inte var helt tydlig med för två år sedan.

 

* Han talade mycket mer om att det finns gränsfall, sådana där grejer man diskuterar på bangången - t ex "är det verkligen en sväng här?". Han kallar framförbyten på såna ställen för Grey Front Crosses och menar att man bör undvika dem och göra bakombyte istället.

 

* Vid bakombyte används ingen armsignal, det har åtminstone inte jag förstått fullt ut tidigare.

 

Det jag också fick med mig hem var ny träningsinspiration, en rad bra övningar samt idéer om hur man kan testa att hunden verkligen kan det man försökt lära den.

Greg Derret ska eventuellt komma tillbaka till Sverige om ett år igen - om han har tid trots alla amerikanare som betalar honom så bra för att komma och undervisa. Då ska det handla om avancerade dubbelboxövningar. Kanske åker jag och Daisy dit, beror bl a på om jag hunnit träna på tillräckligt mycket av det jag lärt mig nu.

 

Fanny Gott, som gick kursen med två av sina hundar, har skrivit ett inlägg på sin blogg om glädjen i att ha ett handlingssystem. Inlägget täcker på pricken vad jag tänker och upplever i den frågan.

 

För övrigt var det lilla vandrarhemmet inne i Malmö som Mija, Rasken, Daisy och jag bodde på en riktig pärla: www.villahillerod.se

Kan rekommenderas!

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 12 december

Åter till verkligheten

Efter ett veckoslut med agilitytävlingar på Älvsjömässan och direkt därefter fyra dagar på Greg Derret-kurs i Malmö är jag tillbaka i den vanliga verkligheten denna mulna decemberfredag som verkar bli någon sorts "Lill-Lucia". Sara hade i varje fall tomteluva på sig när hon gick till skolan. Själv ska jag dra iväg på en intervju om handikappforskning i Sundbyberg på förmiddagen (utan tomteluva).

När det gäller söndagens tävling på mässan blev resultatet en disk och ett hopplopp med noll hinderfel och rätt många tidsfel med Sonic (han var bråkig och det kändes som jag vann när jag lyckades få honom runt banan) samt en dubbelnolla med Daisy. Tyvärr gjorde jag missar i båda Daisyloppen, hon räddade mig men tiderna och placeringarna blev inte lysande.

Tycker i alla fall att vår klubb gjorde en snygg arrangörsinsats och det var jättekul att så många både nya och gamla bekanta var med och hjälpte till.

Greg Derret-kursen i ett ridhus bland leråkrarna på landet utanför Malmö har jag ännu inte hunnit smälta, mer än att jag lärt mig tillräckligt mycket för att det absolut ska vara värt insatsen i tid och pengar. Denna gång var inriktningen mycket mer att träna på tekniken för att göra de olika handlingsmanövrer som systemet bygger på och det var precis rätt nivå för mig just nu. Han var också tydlig med att han egentligen inte tycker det är särskilt viktigt att kunna analysera minsta sväng enligt systemet in i detalj utan att det duger bra att lära sig hur man ska göra i olika situationer och bara göra det - likadant varje gång. Det är precis min egen inställning till saken och det kändes lite skönt att få bekräftat att till och med han kan tänka så.

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 6 december

Mest nervöst vid ringside

Sara har tävlat agility med Daisy och Sonic på Svensk Hundungdoms tävling på Hund 2008 idag. Dottern gjorde en jättefin insats, tycker en stolt moder, men med Daisy blev det några missar och Sonic var på bushumör så resultatmässigt blev det inte samma jackpot som ifjol. I agilityklass fick Daisy 10 fel i ett lopp som var snyggt men där det blev ett par rivningar. I hoppklass blev det en disk med Daisy pga ett missförstånd mellan dem i starten som i sin tur ledde till hjärnsläpp hos Sara och ett onödigt framförbyte och... sådär som det kan vara i agility. Sonic är jag väldigt imponerad av att Sara klarar att köra så bra som hon gör. Idag var han dock kanske lite väl glad och upptaggad, följsamheten lämnade en hel del i övrigt att önska. Där blev det diskar rakt igenom, men de gjorde mycket som var fint och Sonic underhöll publiken på ett utmärkt sätt. Det borde finnas en speciell gren kallad show-agility, där underhållningsvärdet och originalitet räknas in i bedömningen. Där skulle terriern vara en klart lysande stjärna.

Att sitta där som åskådare när Sara kör är NERVÖST. Mycket värre än att köra själv. Jag kan ju inte göra något för att påverka utgången och jag vill ju så gärna att de ska lyckas och att Sara ska bli nöjd. Nyttigt kanske att försöka lära sig att koppla av när man ändå inte kan påverka.

 

Det var mer än tusen färre besökare än på fjolårets utställning på Älvsjömässan (ca 5 000 besökare idag). Tycker faktiskt att det märktes i form av lite mindre trängsel, men kanske också genom en något "avslagen"stämning, särskilt mot slutet av dagen då det blev riktigt tomt i hallarna. Är det månne de dåliga tiderna som påverkar även Svensk Hund AB"?

Vi ska i alla fall dit imorgon igen och bidra till besökssiffran eftersom klubben är arrangör av morgondagens internationella agilitytävling och vi ska vara funktionärer och jag ska tävla med båda hundarna. Kl 6.45 börjar vår funktionärssamling.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng